Boken är bäst.

Jag brukar alltid säga att boken är bättre än filmen, med ett fåtal undantag. Först tyckte jag att Misterioso var riktigt lovande som filmatisering. Jag gillar skådespelarvalen, de kändes som gjutna för sina karaktärer (till och med Magnus Samuelsson, även om jag kanske inte tänkt mig att Nyberg pratade östgötska) och det var stor pepp. Jag bortsåg från att de bytt kön på vissa karaktärer, det kändes faktiskt lite fräscht, och att de gjort om lite för att det skulle göra sig bättre i tv. Succé? Njae.

Efter ungefär halva del 1 spårar det ur. Det som förändrats för tv-anpassningen, till exempel tillvägagångssättet vid morden, gör handlingen ologisk och känslan försvinner. Och varför varför varför måste chefen bli inkompetent, oprofessionell och helt sakna ledaregenskaper i filmversionen? För att han blev en hon där? Suck. Att handlingen dessutom förlagts till nutid istället för 90-talet (då boken utspelar sig) känns bara meningslöst och den lilla charm som kunde funnits kvar i tv-versionen smulas sönder till ett intet. Allt fanns ju där, en bra historia, intressanta karaktärer och ett bra skådespelande gäng att framföra det hela. Var brast det?

Den inslängda städaren var min största behållning av dessa tre timmar, i övrigt kändes det bara klumpigt och taffligt.

Boken är bäst.