Det finns en bok som tokhyllats av recensenter, bokbloggare och alla läsare jag stött på. Boken är aktuell i dagarna, eftersom uppföljaren precis har släppts. Det är självklart Cirkeln jag talar om. Jag läste den för första gången för ganska exakt ett år sedan och ville nu fräscha upp minnet lite, varför en omläsning blev aktuell.
Jag måste nog konstatera att jag är udda. Den är okej i min mening, men inte mer än så. De magiska inslagen känns rent av ointressanta (det måste ju verkligen vara ett underbetyg till en bok där magin har en så pass central roll), men styrkan finns i personporträtten. Och med så många huvudpersoner vill det ju till att mejsla ut karaktäristiska drag, så jag förstår att det blir lite stereotypt ibland. Jag tycker ändå det är ganska tragiskt att det räcker med sex individer, var och en åt sin ytterlighet, för att Sveriges läsarskara unisont ska kunna identifiera sig och därmed älska boken.
Men jag är som sagt inte som de andra barnen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar