Det här med lyrik

Jag läste just Om mig och där står det att jag är i det närmast fobiskt rädd för lyrik. Det stämmer, jag förstår mig inte alls på det och har även i litteratur av mer berättande karaktär svårt för sköna omskrivningar, utdragna miljöbeskrivningar, poetiskt språk med mycket metaforer och annat trams. Jag tror det handlar mest om att jag är lat. De gångna två veckorna har vi nämligen läst om lyrikanalys i litteraturvetenskapen och redan i ett så pass introducerande stadie upptäckte jag att jag faktiskt kan få ut något av en dikt. Jag kan förstå den, jag kan hitta system och jag kan hitta rytmer. Jag kan till och med tolka den och få ihop ett sammanhang som blir begripligt till och med för en så logisk och icke-fantasifull hjärna som min. Det blev något av en aha-upplevelse!

Det var faktiskt så att jag blev lite sporrad och nu funderar jag på att ge mig i kast med någon lyriksamling. Antagligen får den tanken skjutas på framtiden, för samtidigt som jag fick min aha-upplevelse insåg jag att det kräver en hel del arbete från min sida för att faktiskt tillgodogöra mig lyrik. Det arbetet har jag nog vare sig ork eller tid att lägga ner just nu, men jag hoppas att suget finns kvar typ vid något jullov eller så. Eller kanske när jag blir pensionär.

Jamen vi kör väl en till, visst?

Jag har läst en halv Strindberg och en halv novellsamling, så det börjar brinna lite i knutarna om jag ska klara av de utmaningar jag antagit under året. Därför känns det helt logiskt att delta i Elis serieutmaning, eller hur?

Att jag skulle ha tre olästa seriealbum hemma i högarna verkade helt rimligt. Efter att lite snabbt kikat över mina olästa böcker fann jag dessa:

• De fyra första Fables-albumen av Willingham m fl
• De två första albumen med Y: The Last Man av Vaughan m fl
• Persepolis av Marjane Satrapi
• Det är bara lite aids av Sara Granér
• Maus I & II av Art Spigelman

Alla har legat halvlästa/olästa lääänge, trots att samtliga verkar riktigt bra. Jag hoppar således på utmaningen med Maus och respektive första album i Fables och Y, men hoppas att jag faktiskt ska hinna och ha lust att läsa betydligt fler.

Iskällaren av Minette Walters

Ett lik hittas i en gammal igenvuxen iskällare på ett gods. Liket är ordentligt skändat och i de inledande kapitlen får jag vibbar av Simon Becketts deckare, där krälande likmaskar beskrivs på ett mycket ingående sätt. Det finns dock flera komplicerande omständigheter kring godset i fråga, inte minst de som bor där. Tre kvinnor, de måste ju vara lesbiska och ägnar sig dessutom åt diverse ockulta riter. Det är åtminstone vad alla i den omkringliggande byn säger och kvinnorna verkar märkligt ointresserade av att dementera dessa påståenden. Att en av kvinnornas make gick upp i rök för tio år sedan är ytterligare en omständighet som är svår att bortse ifrån. Är det hans lik som återfunnits? Polisen, desamma som utredde försvinnandet för tio år sedan, är i alla fall övertygade om den saken. Liksom de var övertygade om att hustrun var mördaren redan vid försvinnandet.

Att detta är en bok där skvaller och ytligt tyckande och tänkande får stort utrymme råder det inga tvivel om. Inte bara de tre kvinnorna är utsatta, även jag som läsare får hela tiden se nya sidor hos karaktärerna. På sätt och vis stör det mig lite grann, jag vill väldigt gärna hänga upp mig på någon karaktär som jag antingen kan identifiera mig med eller också tycker bra om. Här kan jag inte säga att jag gör vare sig det ena eller det andra, de är alldeles för lynniga och delvis irrationella eller helt enkelt bara osympatiska. Det gör dock sitt till vad det gäller spänning, för spännande är det och ganska befriande med starka, beräknande kvinnor i huvudrollerna.

Anledningen till att jag alls kom i kontakt med boken var att Fiktiviteter skrev en lista på sina 100 favoriter och där fanns Minette Walters med som ett namn. Eftersom jag har lite problem med att läsa serier i oordning och helst även läser hela författarskap i utgivningsordning, blev det inte titeln på listan som jag släpade hem från biblioteket utan istället hennes debut. Det bådar gott, överlag gillade jag att den stack ut och det finns ju ganska mycket mer skrivet av henne att botanisera i.

Den klassiska shoppinghögen

Ja, från bokmässan förra helgen såklart.

Kvartalsrapport 3 2012

Nu när halva oktober snart har gått kanske det vore på sin plats med den senaste kvartalsrapporten. Det är fortsatt lågt antal böcker, men ganska jämnt kvalitetsmässigt. Det blir väl lite så, åtminstone för mig, att när man inte läser särskilt mycket går man heller inte så långt utanför bekvämlighetszonen. Världskrig Z var nog den enda där jag inte alls visste vad jag hade att förvänta mig, övriga har jag läst texter av tidigare.

"Ja till Liv!"- Liv Strömquist
"Två soldater" -  Anders Roslund och Börge Hellström
"Eld" - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
"I mördarens nät" - Val McDermid
"Världskrig Z" - Max Brooks
"När 2 blev 3" - Daniel Åberg & Johanna Ögren
"Ja till Liv!" - Liv Strömquist (omläsning)

Antal böcker på engelska/tyska/spanska: 0/0/0
Antal omläsningar: 1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal grafiska romaner: 2
Antal tegelstenar: 0 (men Eld på 468 sidor var ganska nära)
Antal biblioteksböcker: 4
Antal e-böcker: 0
Sammanlagt antal: 7

Kvartalets bästa: Med tanke på att jag var tvungen att snabb-läsa-om Ja till Liv! innan jag lämnade tillbaks den på bibblan får nog den anses vara högvinsten för månaden.
Kvartalets sämsta: Inget riktigt bottennapp den här gången heller. Roslund & Hellström hade lagt sig till med någon språklig finess som inte alls föll mig i smaken och jag tyckte nog att boken blev lite seg dessutom. Således får Två soldater inta sistaplaceringen för kvartalet.
Kvartalets överraskning: Nej, jag kan nog inte komma på någon överraskning. Det har varit ganska jämntjockt helt enkelt.
Kvartalets besvikelse: Se punkten innan. Jag hade gärna blivit överraskad av någon av de böcker jag har läst.