Det här med lyrik

Jag läste just Om mig och där står det att jag är i det närmast fobiskt rädd för lyrik. Det stämmer, jag förstår mig inte alls på det och har även i litteratur av mer berättande karaktär svårt för sköna omskrivningar, utdragna miljöbeskrivningar, poetiskt språk med mycket metaforer och annat trams. Jag tror det handlar mest om att jag är lat. De gångna två veckorna har vi nämligen läst om lyrikanalys i litteraturvetenskapen och redan i ett så pass introducerande stadie upptäckte jag att jag faktiskt kan få ut något av en dikt. Jag kan förstå den, jag kan hitta system och jag kan hitta rytmer. Jag kan till och med tolka den och få ihop ett sammanhang som blir begripligt till och med för en så logisk och icke-fantasifull hjärna som min. Det blev något av en aha-upplevelse!

Det var faktiskt så att jag blev lite sporrad och nu funderar jag på att ge mig i kast med någon lyriksamling. Antagligen får den tanken skjutas på framtiden, för samtidigt som jag fick min aha-upplevelse insåg jag att det kräver en hel del arbete från min sida för att faktiskt tillgodogöra mig lyrik. Det arbetet har jag nog vare sig ork eller tid att lägga ner just nu, men jag hoppas att suget finns kvar typ vid något jullov eller så. Eller kanske när jag blir pensionär.