Sidor

23 november 2012

Inbox (1) av Daniel Glattauer

Egentligen skulle jag inte behöva skriva något eget om Inbox (1), för jag håller nästintill helt med Johanna L på Bokhora i hennes recension. Några rader ska jag dock plita ner tänkte jag.

Emmi mailar angående en tidningsprenumeration hon vill säga upp, men råkar skriva fel adress och mailet hamnar istället hos Leo. Efter ett par smärre förvecklingar inleds en mailväxling som är mycket underhållande att följa. Jag fnissar högt åt dialogen och det är faktiskt ganska spännande att lära känna någon enbart via en brevväxling. Jag har själv gjort det några gånger, jag träffade bland annat min make via en chatt, så igenkänningsfaktorn är ganska hög.

Men, men, men. Efter ungefär hundra sidor börjar det gå på tomgång. Istället för en intressant dialog tar nu ett ältande vid. Ältandet gäller huruvida de ska ses eller inte, hur det kommer påverka deras relation och hur det kommer att påverka deras övriga liv. Trovärdigt är förvisso scenariot enligt mina erfarenheter, men högst ointressant att följa. Jag ska inte avslöja vad som händer, men jag uppskattade inte heller slutet på boken. Tydligen finns det en uppföljare, som jag förvisso inte är särskilt sugen på att läsa i dagsläget men så småningom någon gång kanske.

En sak som stör mig lite i läsandet är att aldrig veta riktigt var i tid mailväxlingen utspelar sig. Det första mailet skickas den 15 januari, det är givet, men när det gäller alla följande mail anges endast hur lång tid som utspelat sig sen senast skickade mail. Ganska snart tappar jag bort mig gällande vilken årstid det är - Snart jul kanske? Mitt i sommaren? Nähä, inte det... - och jag gillar det inte särskilt mycket. Å andra sidan förstärks känslan av Emmis och Leos egna lilla bubbla där livet utanför inte spelar så stor roll, där tiden på året är underordnat hur lång tid som gått sedan ett nytt mail landade i inkorgen. För just den bubblan är väldigt skickligt skriven, åtminstone i början av boken.

Kort sagt är jag lite kluven till Inbox (1), men är du nyfiken så är den lättläst och jag skulle tro att man lätt kan avbryta när/om man känner att handlingen går utför.

22 november 2012

Du och jag och vi av Pia Hagmar

Äntligen! En roman för vuxna som har stallmiljön som central punkt, som jag har väntat! Av någon anledning tas inte en av de största kvinnodominerade arenorna på allvar, att någon över 12 år skulle vilja läsa en hästbok verkar inte finnas i förlagsvärldens medvetande. Jag är därför så himla glad att Pia Hagmar, författare till bland annat de populära barnböckerna om Klara, tagit tag i saken och nu gett ut boken Du och jag och vi.

Genom berättelsen får vi följa fyra väldigt olika kvinnor. Lisbeth är självsäker, har aldrig behövt välja utan alltid blivit vald. Hon har ett arbete som försäljare i en exklusiv klädbutik, vilket både medför stort ansvar och intresse för det yttre. Linn är en oansenlig och grå hemkunskapslärare, som ständigt kompenserar sitt dåliga samvete över att hon har häst genom att skämma bort resten av sin familj med fullständig markservice. Ellen är återhållsam med känslor, ja överhuvudtaget verkar hon inte bry sig särskilt mycket om någon annan. Snobbig säger de andra och tydligen rik nog att inte behöva jobba. Snygg är hon också, som om det inte räckte ändå. Annika är häftig till både humör och sätt, drar sig aldrig för att säga vad hon tycker, men är också sliten efter ett långt yrkesliv inom vården. Så noga med saker och ting är hon inte heller, men hon försöker. Dessa fyra kvinnor skulle antagligen aldrig träffa på varandra om det inte vore för det gemensamma hästintresset. Samtliga delar nämligen stall med allt vad det innebär.

Boken har enligt författaren inspirerats av internetforumet Bukefalos där jag själv är en flitig besökare. Visst känner jag igen diskussionerna och de olika viljorna, på sätt och vis blir handlingen väldigt förutsägbar för min del just på grund av det. Men det är ändå så intressant att läsa om hur hästintresset inverkar på övriga livet på olika sätt för olika människor. Hur det blir ett väl använt påtrycksmedel, både uttalat och outtalat, men också hela livshållningen i förhållande till hästägandet.

I första hand skulle dock inte jag kalla det här för en hästbok, utan en relationsroman med stallet som nav. Jag tror därför att man med mycket nöje kan läsa den även med ett svalare förhållande till hästvärlden. Dessutom är det en viktig bok feministiskt sett. Starka kvinnor, var finns de om inte i stallet? Det är verkligen för mig helt obegripligt att det temat så länge varit helt osynligt i vuxenlitteraturen.

12 november 2012

Enkätdags

I bokbloggosfären har det under helgen cirkulerat en enkät som jag också tänkte svara på. Jag stjäl helt sonika Enligt O:s variant.


1. Ljudbok eller bok i handen?
Jag nyttjar förvisso bådadera, men föredrar alla gånger att läsa själv. Däremot är det väldigt behändigt att ha en ljudbok i öronen när stallet ska mockas, hundarna promeneras eller vid andra tillfällen då läsandet kan inverka lätt distraherande på övriga aktiviteter. Jag har dock svårt att koncentrera mig på en ljudbok i bilen av någon anledning, då föredrar jag musik. 
2. Pocket eller inbunden?
Jag älskar förvisso att köpa 4 pocket och betala för 3 och det är ett smidigt format. Men lyckligast är jag av en inbunden bok, den är så fin att klappa på och känns så lyxig!
3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (Fiction/non fiction)
Jag är ganska ointresserad av hur pass mycket verkligheten har inspirerat en bok så länge det är en bra historia. Det är väl bäst att tillägga att jag även gillar reportageböcker och annan typ av facklitteratur som avbrott ibland.
4. Harry Potter eller Twilight?
Jag gillade förvisso Twilight också, men böckerna höll inte för en omläsning. Harry Potter kan jag däremot läsa om hur många gånger som helst och de blir bara bättre. Har faktiskt just nu Stephen Frys engelska inläsning i lurarna, apropå tidigare fråga.
5. Fantasyvärld eller vår värld?
Även om jag gillar fantasy så föredrar jag när även den utspelar sig i vår värld.
6. Kindle, iPad eller annat?
Jag läser e-böcker på vår padda och ibland även i mobilen. Inte jättemånga, men ibland är det praktiskt. Framför allt när jag får ett infall om en bok jag vill läsa precis just nu, då är det bara att låna hem den från biblioteket oftast. Även mycket smidigt när det gäller kurslitteratur, att köa länge för en bok som man bara ska ha några sidor ur är ingen hit.
7. Låna eller köpa böcker?
Just nu är jag inne i en låneperiod då jag nästan bara läst biblioteksböcker, men böcker ska ägas!
8. Bokhandlar eller online?
Jag kan inte gå förbi en bokhandel utan att gå in i den, men handlar gör jag nästan alltid på nätet. Pengafaktorn är påtaglig som föräldraledig student med gård.
9. Ensamstående bok eller trilogi?
Älskar att inte behöva sätta mig in i något nytt persongalleri utan bara tuffa på genom en serie.
10. Tjock bok eller kort bok?
Har egentligen med förra frågan att göra, när jag väl satt mig in i en miljö och lärt känna personerna vill jag gärna få ordentlig valuta för den ansträngningen. Gillar många tegelstenar och kan nog inte komma på någon riktigt kort bok, eller novell för den delen, som jag fastnat för på samma sätt.
11. Romans eller action?
Jag vet inte om de ska ses som varandras motsatser? Jag föredrar i alla fall ett lugnare tempo, det behöver inte vara cliffhangers a la Da Vinci-koden varje kapitel, jag blir ju andfådd.
12. Mysa under en filt eller steka i solen?
Alla dagar i veckan, sol och värme är inte min grej.
13. Varm choklad eller latte?
Också alla dagar i veckan, dricker inga kaffedrycker men är ett riktigt chokladmonster.
14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Jag undviker att läsa recensioner av böcker jag är intresserad av att läsa, liksom jag undviker att läsa baksidetexten. Det är ett under att jag hittar så många böcker jag vill läsa trots allt.

Läsflyt

Jag har den senaste veckan läst ut 4 böcker och läst lite här och där i betydligt fler. Det känns helt fantastiskt bra, jag mår bra i själen! Att böckerna dessutom har varit riktigt bra har säkert ett finger med i spelet. Så trots att jag läser kurs i litteraturvetenskap och trots att jag har 35 böcker hemlånade från biblioteket samt badar i böcker i egen ägo, känns läsningen lustfylld och härlig. Så ska det vara!

11 november 2012

Seriesöndag: Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson

Den här boken grabbade jag på biblioteket enbart för att jag visste att det var en uppväxtskildring från någon som är i samma ålder som jag själv. Men det känns inte som en så stor chansning ändå, det är himla kul att läsa om 90-talet! Eller? Jag återkommer om detta.

Vi håller på med en viktig grej handlar om Sara som genom sin nyvunna kärlek för popgruppen Spice Girls träffar Rebecka. Rebecka är ett år äldre, går i sexan, och det känns givetvis oerhört häftigt och smått otroligt att hon vill vara kompis med Sara. Men det vill hon, de blir till och med bästisar.

Vi får följa Rebecka och Sara under den inledande perioden av frigörelse, tiden då man i ena sekunden är stor och borde få sätta sina egna regler för att i nästa vara liten och rädd med stort behov av trygga föräldrar. Det är oerhört träffande, för även om jag inte var fullt så dramatiskt lagd som Sara så fanns känslorna där. Då när man är både barn och tonåring, varken barn eller tonåring. Träffande tycker jag även att föräldrarna porträtteras. Jag har aldrig tyckt att vare sig mina eller kompisars föräldrar har varit särskilt pinsamma, men däremot vet jag flera som varit riktigt jobbiga på precis samma sätt som Saras pappa är. Å vad jag hoppas att jag och min make motstår den där putslustiga humorn över saker som betyder liv eller död för våra barn.

En annan stark identifikationsfaktor är bästisrelationen. Det är faktiskt riktigt bra skildrat, för trots att Sara både åker på klassresa och har vanliga tråkiga skoldagar finns ingen dialog med någon annan kompis med. Och precis så var det ju, den där bästisen som man delade allt med, som man hängde upp sitt liv på, den var viktigare än allt!

Förutom allt jag tidigare nämnt är Vi håller på.... fullsmetad med tidsmarkörer från klädsel (puffiga dunjackor, platåskor) till godispulvret som smattrar på tungan. Jag funderar på om den är lika bra, lika träffande, för någon som inte är jämngammal med mig och författaren. Förvisso förändras nog inte sättet att tänka så radikalt från år till år, men det är ändå helheten som gör den här boken. Den fångar dialogen, den fångar girlpower, den fångar tidstypisk lyx; att ha trådlös telefon och kunna köpa juice som inte behöver blandas med vatten. Alla som känner att de tillhör min tidsålder kan jag varmt rekommendera att läsa och av alla övriga hoppas jag att någon läser och kan meddela mig om den håller för er med. Snälla?

5 november 2012

Fortfarande Alice av Lisa Genova

Alice är 50 år gammal och jobbar som lingvistikprofessor vid Harvard. Hon är lyckligt gift med en man som, liksom hon själv, brinner för och älskar sitt jobb. De har tre vuxna barn och livet känns enkelt och relativt bekymmersfritt. Förutom att klimakteriet börjar göras sig påmint, Alice tappar ord och känner sig lite glömsk i vardagen. En dag när hon är ute och joggar minns hon plötsligt inte hur hon ska ta sig hem, trots att hon är på en välkänd plats inte långt hemifrån. Skräcken griper på allvar tag i henne och hon söker hjälp. Diagnosen blir tidig Alzheimer, obotligt, definitivt och utplånande av allt det som definierar Alice som person.

Vi får följa Alice från de första symtomen och diagnostisering. När hon tar till sig sjukdomen fullt ut kommer tankarna. Hur får man ihop vardagen? Går det att fortsätta att arbeta? Hur länge kommer Alice vara Alice och vad är egentligen ett värdigt liv? För att inte tala om den stora skräcken, att inte längre känna igen sin familj. Går det att planera för ett framtida jag utan något bestående närminne? I ganska snabb takt blir hon sämre och det medför förändringar både i relationen till sig själv och till sin omgivning.

Boken är så oerhört skickligt skriven att jag är alldeles tagen. Vilken debut (för ja, det är författarens debut)! Den är så realistisk, tankarna så naturliga, men ändå så fruktansvärd. Jag tänker inte avslöja vad som händer, men även om jag njöt av läsningen funderade jag en hel del på hur berättelsen skulle sluta. Det finns trots allt ett ganska begränsat antal slutscenarier, några ganska otroliga och några ganska ovärdiga. Kort sagt var jag lite orolig för en förstörd helhetsupplevelse, men det hade jag inte alls behövt vara. Istället tar jag tryggt Lisa Genovas hand och följer henne vidare genom hennes författarskap, samtidigt som jag sätter upp en ny bok på listan över de bästa jag har läst - någonsin! Inga skyhöga förväntningar på hennes övriga böcker, nej då.

Passande nog läste jag ut den i samband med Halloween, för det här är verkligen skräck när den är som värst. Att som akademiker, eller för all del allmänt läsande person, sakta men säkert förlora språket. Att som person inte kunna minnas allt det som gör mig till just mig, alla mina minnen, mina vänner, min familj. Det är saker som gör mig mer rädd än vilket hemsökt hus på engelsk landsbygd som helst. Och, for the record, jag blir ganska mycket rädd även för hemsökta hus på engelsk landsbygd.

Om du inte läst den, gör det för jösse nam´!

4 november 2012

Seriesöndag: Elin under havet av Sofia Malmberg

Inte för att skryta, men den här boken hade jag faktiskt beställt hem (ja till och med från att annat bibliotek!) till bibblan redan innan det tillkännagavs vilka som nominerats till Augustpriset 2012. Jag vet inte riktigt hur jag fick nys om den, men jag vet att det var omslaget som gjorde mig intresserad. När det gäller böcker är jag väldigt ytlig, annars inte så farligt.

Elin är en väldigt ensam individ. Åtminstone är det intrycket som ges då relationen till mamman skaver och dialog med andra, både vuxna och jämnåriga, i det närmast saknas. Via ett forum för kampsport får Elin kontakt med André som är tränare. Han lovar att hjälpa henne med privatundervisning för att hon så småningom ska kunna ingå i en träningsgrupp. Privatundervisningen övergår i övergrepp och den redan ensamma och nu nedbrutna Elin lämnas att läka på egen hand.

Det jag främst tycker om med Elin under havet är det faktum att övergreppet inte står i centrum, även om det såklart är av stor vikt för handlingen. Ofta tycker jag nästan att det gottas i detaljer och det hemska ska riktigt tryckas in i mig som läsare. Så är inte fallet alls här, övergreppet är väldigt subtilt skildrat och det är processen att bearbeta som istället är det centrala temat. Och effekten uteblir inte, det är både smärtsamt och till viss del sorgligt att följa med i den processen.

Boken är verbalt ganska fattig och mig stör det en del att så mycket är outtalat. Samtidigt kan jag se en poäng i det, för även den som har svårt att forcera större textmassor kan få ut väldigt mycket. Jag läste någonstans att man trodde den skulle fungera bra som diskussionsunderlag i exempelvis en skolklass och det instämmer jag i. Jag vill dock poängtera att den inte på något sätt ger intrycket att vara konstlat pedagogisk, vilket jag ofta får bilden av när någon beskriver en bok som ett bra diskussionsunderlag. Det här är en fint gjord berättelse med vackra talande bilder som står fint på egna ben utan att behöva degraderas till min fördomsfulla variant av pedagogiskt användbart skönlitterärt material.



Jag vill gärna visa exempel på hur den är tecknad, men också hur melankolisk den är. Det finns mängder med fina uppslag som skulle ha passat, men just det här gör att det knyter sig i magen på mig.

Även om jag inte tokälskar, så rekommenderar jag varmt alla som är nyfikna att läsa Elin under havet. Varför inte passa på innan det tillkännages om den blir en Augustprisvinnare?

3 november 2012

Seriesöndag på Bokumenterat

Första gången jag kom i kontakt med begreppet var när Jessica på Bokhora körde sitt seriesöndag. Där publicerade hon varje vecka ett nytt serierelaterat inlägg, oftast recensioner och ibland med tillhörande video. Tyvärr avslutades seriesöndagarna på Bokhora lite abrupt och har hittills inte tagits upp igen.

För några veckor sedan gjorde Bokstävlarna sin variant med en söndag fullspäckad med blogginlägg om just serier. Gillade mycket och insåg också hur mycket jag saknat de mysiga seriesöndagarna.

Så. Istället för att sitta och gnälla över bristen på regelbundna mysiga seriesöndagar tänkte jag försöka ta tag i det själv. Jag är ingen van serieläsare, men botaniserar gärna både i handeln och på bibblan, så något ska jag nog lyckas skrapa ihop. Det passar dessutom ypperligt ihop med serieutmaningen jag ju hoppade på i ett obetänksamt ögonblick.

Imorgon drar jag igång, då blir det recension av Elin under havet!