Seriesöndag: Hungerhuset av Loka Kanarp & Carl-Michael Edenborg

Två sörjande systrar och ett ödehus vars hunger är omättlig. Det är förutsättningen för denna bok och lät kanske inte i mina öron så himla imponerande. Överhuvudtaget är jag lite skeptisk till skräck i serieformat, jag tycker sällan att jag blir berörd på det där kusliga sättet som filmer och böcker kan ingjuta i en. Därför är jag glad att jag plockade upp Hungerhuset på bibblan, för plötsligt blickar jag mot en helt ny genre som jag tror att jag kommer gilla. Mycket.

Elsas och Fredrikes mamma har precis avlidit och eftersom pappan sitter i fängelse hamnar systrarna i fosterhem. Fosterföräldrarna behandlar dem inte direkt illa, men kommer med små verbala tjuvnyp både nu och då. Tjuvnyp som kanske inte är så farliga för en utomstående, men som slår ner hårt på någon som sörjer. Elsa, som är äldst av systrarna, är den som slår bakut först och tillsammans med Fredrike ger hon sig ut i skogen. Där stöter de på ett ödelagt hus, ett av flera hus som man enligt de vuxna inte talar om. Nyfiket undersöker de kåken närmare, något som huset själv länge väntat på att någon ska göra...

Jag tycker verkligen om Lokas avskalade tecknarstil i den här boken. Uppbyggnaden av bilderna med olika ljusskalor, vilket framsidan exemplifierar på ett tydligt sätt, gör verkligen sitt till att historien är så pass ruggig som den är. Stilen ger också bilderna djup, men tyvärr kan jag sakna lite djup hos karaktärerna. Överlag en riktigt bra historia, dock med ett undantag. Slutet! Varför!? Med en så genuin uppbyggnad och så bara raseras det...  Inte ens blinkningen till Lokas tidigare verk kan riktigt lindra mina känslor för hur slutet behandlas. Synd.

Nu tar vi tag i det här med hyllvärmare va?

I fjol försökte jag hålla mig till 3 för 1 vad det gällde bokinköp, det gick väl ärligt talat sådär. 2012 var året då jag återupptäckte bibliotekets förträfflighet (att min regions bibliotek gick samman, bildade Götabiblioteken och tog bort reservationsavgifterna kan ju ha med saken att göra...) och det blev inte mycket alls läst från den egna hyllan. Om man bortser från bokmässan tycker jag att jag ändå var ganska duktig på att inte köpa på mig så himla många böcker under året. Men men, nu är det dags att ta tag i de egna hyllorna. Det finns ju massor jag vill läsa där, bara att det hela tiden kommer annat emellan. 

Såldedes, dessa tre ska läsas inom det närmaste, det vill säga mellan kurslitteratur och bibliotekslån;

När jag har läst dem får jag köpa denna:

Vissa dagar älskar jag biblioteket mer än andra...

...och idag är just en sån dag. Fyra längtböcker på hög!

Seriesöndag: Family Living: Den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg

Ibland pratas det om diskbänksrealism och sällan har väl det ordet varit en så träffande beskrivning som på Family Living. Men det är med en rejäl portion humor som Lotta Sjöberg beskriver livet som småbarnsförälder, den ständiga tidsbristen, det ständiga dåliga samvetet och samtidigt den ständiga optimismen.

Den här boken har länge stått på min önskelista, men när jag besökte stadsbibblan i Stora Staden passade jag på att låna den på deras serieavdelning som faktiskt har ett helt okej utbud. Jag läste den i samband med serieutmaningen, men har först nu kommit mig för att blogga om den. Jag kan inte riktigt säga att jag visste vad jag skulle vänta mig, men det var en angenäm läsupplevelse. Boken består av en bild per sida eller per uppslag och varje bild ger ett perspektiv eller en situation ur vardagen. Sjöbergs teckningsstil passar mig väldigt väl, jag gillar att det är svartvitt och stora, tydliga och lättintagna bilder.


Bäst gillar jag delarna om Drömhuset och Det perfekta hemmet. Jag antar att det igenkänningsfaktorn som gör sitt till, för ett gäng år sen byggde jag och maken eget hus. Om vi är färdiga ännu? Givetvis inte.

Jag kan verkligen rekommendera den Family Living: Den ostädade sanningen, jag tror den tilltalar även de som inte är vana att läsa serier. Min mamma fiskade upp den en kväll, bläddrade lite i den och fastnade sedan totalt. Det är en bok att skratta högt åt och jag tror den skulle passa väldigt bra som presentbok, varför inte i inflyttningspresent?

Boktolva 2013

Boktolva är ett begrepp som jag tror att Enligt O har myntat. Det går i vilket fall som helst ut på att under ett år läsa tolv nya (för läsaren) författare. Det kan vara författare man länge gått och varit sugen på, eller någon man nyss snubblat över. Själv har jag många författarskap jag är sugen på att utforska, så det blir ganska vaga ramar med femtio namn att plocka bland i min variant på utmaningen. Tolv av dessa ska alltså läsas under 2013 är tanken, visst?


Amanda Hellberg
Andrew Pyper
Anna Gevalda
Arnaldur Indridason
Charles Dickens
Christine Falkenland
David Levithan
David Mitchell
Erlend Loe
Gary Shteyngart
Gillian Flynn
Hillary Mantel
Ian McEwan
J G Ballard
Janet Frame
Jeanette Winterson
Jeffrey Eugenides
Johan Theorin
Jonas Hassen Khemiri
Joy Castro
Joyce Carol Oates
Kalle Lind
Karin Alfredsson
Karin Boye
Katarina Kieri
Kerstin Ekman
Lev Tolstoj
Liselott Willén
Margaret Atwood
Maria Lang
Michael Chabon
Michel Faber
Mikael Niemi
Monica Ali
Monika Fagerholm
Neil Gaiman
Nicole Krauss
Paul Auster
S J Bolton
Sara Stridsberg
Sarah Waters
Selma Lagerlöf
Shaun Tan
Shirley Jackson
Sigrid Undset
Sofia Nordin
Stephen Fry
Susan Hill
Tana French
Vilhelm Moberg

2012:s utmaningar

Haha, vilket skämt! Fast meningen med att hoppa på utmaningar är för min del att bredda mitt läsande och ta tag i sånt som verkar intressant eller som jag funderat ett längre tag på. Och på sätt och vis fungerade det ju, även om jag inte på riktigt slutförde något...

När det gäller Ord och inga visors Strindbergutmaning gick jag ut hårt - och fastnade på första titeln. Jag tragglade och tragglade med novellsamlingen Från Fjärdingen och Svartbäcken, men tog mig aldrig igenom. Den var egentligen inte dålig, men jag hade hela tiden så mycket annat i huvudet att jag var tvungen att läsa om stora delar när jag väl återupptog den efter varje uppehåll. Inget riktigt rättvist sätt att ta sig an en bok och jag är inte avskräckt heller. Tvärtom kändes språket förvånande lättillgängligt. Biografiläsning och besök på Strindbergmuséet lockar även de fortfarande.

Sen var det Pocketlovers utmaning Tre på tre där jag skulle läsa tre novellsamlingar på tre månader. Jag läste nästan hela Båten av Nam Le, har bara den sista novellen kvar, och är faktiskt ganska nöjd med det. Den perfekte vännen är jag så sugen på att jag nog klarar av utan utmaning och den sista novellsamlingen Solskenet i munnen är som sagt kurslitteratur, så den läser jag nog i vilket fall. 

Serieutmaningen som Eli drog igång är väl den jag lyckats bäst med. Jag läste tre grafiska romaner (även om jag ännu bara bloggat om två av dem), dock absolut noll av dem jag i ursprungsinlägget meddelade att jag ämnade läsa... Istället blev det tre bibliotekslån, men det spelar inte så stor roll eftersom jag kom igång att läsa serier igen och det är härligt!

Nu städar vi undan det här, ut med 2012 och in med 2013.

Tematrio - Nyårslöften 2013

Jag startade bloggen 1 januari för ett år sedan och inledde med ett inlägg där jag avgav mitt enda nyårslöfte för det året, nämligen att läsa minst 40 böcker under 2012. Detta prickade jag exakt, så jag är tämligen belåten med mig själv när nu Lyran ber oss att berätta om tre litterära nyårslöften/planer för 2013. Here we go.



1. Jag kvarstår vid mitt löfte att läsa fler böcker än föregående år, således minst 41 st under 2013. Jag har för mycket annat i mitt liv för att någonsin kvala in i snabbläsarligan som läser ca 150 böcker på ett år, men en i veckan tycker jag på sikt är ett rimligt mål för mig.

2. Eftersom jag har så enormt mycket böcker alla redan får målet för 2013 blir att läsa fler av mina egna böcker än vad som hittar in i huset. Låneböcker är således inte medräknade i vare sig den ena eller andra kategorin, utan fler fådda/köpta/stulna ska läsas än vad som införskaffas under året.

3. Om de två föregående punkterna varit löften, så kommer här nu något som mer liknar en plan. Nämligen att fortsätta med Seriesöndag. Det blir antagligen inte varje vecka, men så ofta jag har lust och känner för. Jag hoppas det blir ofta!