Sämsta läsåret någonsin

Jag tror inte jag har läst så här lite sen jag lärde mig läsa som nyfrälst 4-åring. Att jag inte bloggar är en sak, men läsa!? 2014 har hittills 6 titlar avnjutits, jag är glad om det blir 10 innan året är slut. Optimistiskt tänkt kanske.

Nåja, jag tänkte försöka få till det här med att skriva igen. Jag saknar det och jag märker att jag fördummas när jag inte skriver under en lång tid, som nu. Läsa är jag riktigt sugen på faktiskt, det har bara råkat bli så att tv:n och mobilen fått orimligt många vinster i den dagliga strid om den sköra kvällstiden när barnen somnat och stallet är färdigt... Och ja, det är barn i plural numera. Den 1 oktober föddes nämligen vår dotter, som såklart är en av anledningarna till min minskade bokkonsumtion. I gengäld odlar storebror ett alldeles gigantiskt intresse för böcker, bokstäver och siffror, så för familjen i stort går det nog på ett ut.

Jag tänkte dock försöka att recensera åtminstone några av de böcker jag läst under året och även skriva lite om en e-bokstjänst som jag testat alldeles nyligen. När det nu blir, det får vi se.

Glorifierande av sjukdom

Senaste gången jag var mer sjuk än lite småhängig, var i slutet på mars 2012. Snart ett år sedan. Detsamma gäller avkomman. När det gått så lång tid börjar jag se det här med att vara sjuk med alltför längtansfulla ögon. Jag ser framför mig hur jag är tillräckligt sjuk för att utan dåligt samvete kunna stanna i sängen hela dagen, men tillräckligt pigg för att sitta där uppallad med diverse kuddar, läsandes böcker och ha alla tänkbara goda drycker till hands. Möjligtvis kan jag behöva dutta med en näsduk under näsan någon gång i timmen eller så, men annars är det en tämligen fridfull bild.

Ha ha ha. De senaste veckorna har hela familjen varit sjuka, tack och lov efter varandra och inte samtidigt. När det så slutligen blev min tur påmindes jag om hur extremt sällan min idealiserade bild av att vara sjuk faktiskt inträffar. Istället har jag varit huttrat och svettats om vartannat, tvinnat in mig i sunkiga sängkläder och haft febriga drömmar. Kroppsligt har jag varit totalt utmattad då jag, förutom sedvanlig förkylning med tillhörande feber, också varit magsjuk och under flera dagar inte fått behålla något jag stoppat i mig. Intellektuellt sett har en mening varit fullgod vid två sammanhängande ord och att kunna fokusera blicken på någon form av längre text har varit en fullständig utopi.

Det är ganska skönt att vara på bättringsvägen, för även om tidsbristen är konstant när jag är frisk så finns i alla fall viljan. Den är värd mycket den med.

Seriesöndag: Hungerhuset av Loka Kanarp & Carl-Michael Edenborg

Två sörjande systrar och ett ödehus vars hunger är omättlig. Det är förutsättningen för denna bok och lät kanske inte i mina öron så himla imponerande. Överhuvudtaget är jag lite skeptisk till skräck i serieformat, jag tycker sällan att jag blir berörd på det där kusliga sättet som filmer och böcker kan ingjuta i en. Därför är jag glad att jag plockade upp Hungerhuset på bibblan, för plötsligt blickar jag mot en helt ny genre som jag tror att jag kommer gilla. Mycket.

Elsas och Fredrikes mamma har precis avlidit och eftersom pappan sitter i fängelse hamnar systrarna i fosterhem. Fosterföräldrarna behandlar dem inte direkt illa, men kommer med små verbala tjuvnyp både nu och då. Tjuvnyp som kanske inte är så farliga för en utomstående, men som slår ner hårt på någon som sörjer. Elsa, som är äldst av systrarna, är den som slår bakut först och tillsammans med Fredrike ger hon sig ut i skogen. Där stöter de på ett ödelagt hus, ett av flera hus som man enligt de vuxna inte talar om. Nyfiket undersöker de kåken närmare, något som huset själv länge väntat på att någon ska göra...

Jag tycker verkligen om Lokas avskalade tecknarstil i den här boken. Uppbyggnaden av bilderna med olika ljusskalor, vilket framsidan exemplifierar på ett tydligt sätt, gör verkligen sitt till att historien är så pass ruggig som den är. Stilen ger också bilderna djup, men tyvärr kan jag sakna lite djup hos karaktärerna. Överlag en riktigt bra historia, dock med ett undantag. Slutet! Varför!? Med en så genuin uppbyggnad och så bara raseras det...  Inte ens blinkningen till Lokas tidigare verk kan riktigt lindra mina känslor för hur slutet behandlas. Synd.

Nu tar vi tag i det här med hyllvärmare va?

I fjol försökte jag hålla mig till 3 för 1 vad det gällde bokinköp, det gick väl ärligt talat sådär. 2012 var året då jag återupptäckte bibliotekets förträfflighet (att min regions bibliotek gick samman, bildade Götabiblioteken och tog bort reservationsavgifterna kan ju ha med saken att göra...) och det blev inte mycket alls läst från den egna hyllan. Om man bortser från bokmässan tycker jag att jag ändå var ganska duktig på att inte köpa på mig så himla många böcker under året. Men men, nu är det dags att ta tag i de egna hyllorna. Det finns ju massor jag vill läsa där, bara att det hela tiden kommer annat emellan. 

Såldedes, dessa tre ska läsas inom det närmaste, det vill säga mellan kurslitteratur och bibliotekslån;

När jag har läst dem får jag köpa denna:

Vissa dagar älskar jag biblioteket mer än andra...

...och idag är just en sån dag. Fyra längtböcker på hög!

Seriesöndag: Family Living: Den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg

Ibland pratas det om diskbänksrealism och sällan har väl det ordet varit en så träffande beskrivning som på Family Living. Men det är med en rejäl portion humor som Lotta Sjöberg beskriver livet som småbarnsförälder, den ständiga tidsbristen, det ständiga dåliga samvetet och samtidigt den ständiga optimismen.

Den här boken har länge stått på min önskelista, men när jag besökte stadsbibblan i Stora Staden passade jag på att låna den på deras serieavdelning som faktiskt har ett helt okej utbud. Jag läste den i samband med serieutmaningen, men har först nu kommit mig för att blogga om den. Jag kan inte riktigt säga att jag visste vad jag skulle vänta mig, men det var en angenäm läsupplevelse. Boken består av en bild per sida eller per uppslag och varje bild ger ett perspektiv eller en situation ur vardagen. Sjöbergs teckningsstil passar mig väldigt väl, jag gillar att det är svartvitt och stora, tydliga och lättintagna bilder.


Bäst gillar jag delarna om Drömhuset och Det perfekta hemmet. Jag antar att det igenkänningsfaktorn som gör sitt till, för ett gäng år sen byggde jag och maken eget hus. Om vi är färdiga ännu? Givetvis inte.

Jag kan verkligen rekommendera den Family Living: Den ostädade sanningen, jag tror den tilltalar även de som inte är vana att läsa serier. Min mamma fiskade upp den en kväll, bläddrade lite i den och fastnade sedan totalt. Det är en bok att skratta högt åt och jag tror den skulle passa väldigt bra som presentbok, varför inte i inflyttningspresent?

Boktolva 2013

Boktolva är ett begrepp som jag tror att Enligt O har myntat. Det går i vilket fall som helst ut på att under ett år läsa tolv nya (för läsaren) författare. Det kan vara författare man länge gått och varit sugen på, eller någon man nyss snubblat över. Själv har jag många författarskap jag är sugen på att utforska, så det blir ganska vaga ramar med femtio namn att plocka bland i min variant på utmaningen. Tolv av dessa ska alltså läsas under 2013 är tanken, visst?


Amanda Hellberg
Andrew Pyper
Anna Gevalda
Arnaldur Indridason
Charles Dickens
Christine Falkenland
David Levithan
David Mitchell
Erlend Loe
Gary Shteyngart
Gillian Flynn
Hillary Mantel
Ian McEwan
J G Ballard
Janet Frame
Jeanette Winterson
Jeffrey Eugenides
Johan Theorin
Jonas Hassen Khemiri
Joy Castro
Joyce Carol Oates
Kalle Lind
Karin Alfredsson
Karin Boye
Katarina Kieri
Kerstin Ekman
Lev Tolstoj
Liselott Willén
Margaret Atwood
Maria Lang
Michael Chabon
Michel Faber
Mikael Niemi
Monica Ali
Monika Fagerholm
Neil Gaiman
Nicole Krauss
Paul Auster
S J Bolton
Sara Stridsberg
Sarah Waters
Selma Lagerlöf
Shaun Tan
Shirley Jackson
Sigrid Undset
Sofia Nordin
Stephen Fry
Susan Hill
Tana French
Vilhelm Moberg