Äta kakan och ha den kvar av Kristin Emilsson

Amanda har drabbats av en ålderskris utan dess like. Karriären har gått i stå, barnen blivit tonåringar med tillhörande enstavighet och ointresse för familjeliv. Äktenskapet är inte mycket att hurra för det heller med en oförstående arbetsnarkoman till make. När hon utan förvarning får lämna sitt jobb med sex månaders lön har hon plötsligt chansen att göra något annat av sitt liv. Frågan är bara vad? Familjen får inte veta att hon fått sparken, i stället halkar hon in i ett till synes oskyldigt dubbelliv. Snart blir dock lögnerna både många och trassliga.

Det här är ganska lättuggad underhållning, men jag gillar't och tycker det är en stark debut. Bra flyt både i språk och handling, den känns inte särskilt långsam i något parti egentligen. Det finns några småsaker jag hänger upp mig på rent trovärdighetsmässigt, men jag rasslade ganska snabbt genom den och det måtte väl vara ett gott tecken för någon som egentligen inte har någon lästid?

Blicka framåt

2014 kan vi väl bara glömma? Det var ett skitår på så många sätt, läsningen ett av dem, att jag nog inte ska skriva mer om det helt enkelt. I stället blickar jag framåt mot ett fräsch 2015!

Jag vill verkligen låta läslusten flöda på egen hand, men jag är ju typen som går igång lite på listor och att få klura och utmana mig själv lite. Med risk för att verkligen ta mig vatten över huvudet så tänkte jag försöka mig på 10-20-30-utmaningen som jag har läst om på Bokhora. Den känns som ett bra sätt att bredda läsningen, men ändå möjlig att genomföra utan att slå knut på sig själv. Går ut på följande:

Läsa böcker...

...från minst 10 årtionden
Lär nog inte bli något stort problem. Även om jag läser mycket nytt så har jag inget emot att variera mig på den här punkten.

... skrivna av minst 20 författare av motsatt kön
Jag läser övervägande böcker av kvinnor, men just det här känns inte heller som något jättestort problem. Men ändå väl värt att reflektera över någon gång ibland.

...från minst 30 länder
Oops, här har vi verkligen min utmaning. Jag läser nästan bara svenskt, möjligtvis något anglosaxiskt eller norskt. Och så förutsätter det ju att jag faktiskt läser 30 böcker under året också... Eller egentligen 40 med tanke på föregående punkt.

Så, härmed finner jag läsåret 2015 invigt!

Sämsta läsåret någonsin

Jag tror inte jag har läst så här lite sen jag lärde mig läsa som nyfrälst 4-åring. Att jag inte bloggar är en sak, men läsa!? 2014 har hittills 6 titlar avnjutits, jag är glad om det blir 10 innan året är slut. Optimistiskt tänkt kanske.

Nåja, jag tänkte försöka få till det här med att skriva igen. Jag saknar det och jag märker att jag fördummas när jag inte skriver under en lång tid, som nu. Läsa är jag riktigt sugen på faktiskt, det har bara råkat bli så att tv:n och mobilen fått orimligt många vinster i den dagliga strid om den sköra kvällstiden när barnen somnat och stallet är färdigt... Och ja, det är barn i plural numera. Den 1 oktober föddes nämligen vår dotter, som såklart är en av anledningarna till min minskade bokkonsumtion. I gengäld odlar storebror ett alldeles gigantiskt intresse för böcker, bokstäver och siffror, så för familjen i stort går det nog på ett ut.

Jag tänkte dock försöka att recensera åtminstone några av de böcker jag läst under året och även skriva lite om en e-bokstjänst som jag testat alldeles nyligen. När det nu blir, det får vi se.

Glorifierande av sjukdom

Senaste gången jag var mer sjuk än lite småhängig, var i slutet på mars 2012. Snart ett år sedan. Detsamma gäller avkomman. När det gått så lång tid börjar jag se det här med att vara sjuk med alltför längtansfulla ögon. Jag ser framför mig hur jag är tillräckligt sjuk för att utan dåligt samvete kunna stanna i sängen hela dagen, men tillräckligt pigg för att sitta där uppallad med diverse kuddar, läsandes böcker och ha alla tänkbara goda drycker till hands. Möjligtvis kan jag behöva dutta med en näsduk under näsan någon gång i timmen eller så, men annars är det en tämligen fridfull bild.

Ha ha ha. De senaste veckorna har hela familjen varit sjuka, tack och lov efter varandra och inte samtidigt. När det så slutligen blev min tur påmindes jag om hur extremt sällan min idealiserade bild av att vara sjuk faktiskt inträffar. Istället har jag varit huttrat och svettats om vartannat, tvinnat in mig i sunkiga sängkläder och haft febriga drömmar. Kroppsligt har jag varit totalt utmattad då jag, förutom sedvanlig förkylning med tillhörande feber, också varit magsjuk och under flera dagar inte fått behålla något jag stoppat i mig. Intellektuellt sett har en mening varit fullgod vid två sammanhängande ord och att kunna fokusera blicken på någon form av längre text har varit en fullständig utopi.

Det är ganska skönt att vara på bättringsvägen, för även om tidsbristen är konstant när jag är frisk så finns i alla fall viljan. Den är värd mycket den med.

Seriesöndag: Hungerhuset av Loka Kanarp & Carl-Michael Edenborg

Två sörjande systrar och ett ödehus vars hunger är omättlig. Det är förutsättningen för denna bok och lät kanske inte i mina öron så himla imponerande. Överhuvudtaget är jag lite skeptisk till skräck i serieformat, jag tycker sällan att jag blir berörd på det där kusliga sättet som filmer och böcker kan ingjuta i en. Därför är jag glad att jag plockade upp Hungerhuset på bibblan, för plötsligt blickar jag mot en helt ny genre som jag tror att jag kommer gilla. Mycket.

Elsas och Fredrikes mamma har precis avlidit och eftersom pappan sitter i fängelse hamnar systrarna i fosterhem. Fosterföräldrarna behandlar dem inte direkt illa, men kommer med små verbala tjuvnyp både nu och då. Tjuvnyp som kanske inte är så farliga för en utomstående, men som slår ner hårt på någon som sörjer. Elsa, som är äldst av systrarna, är den som slår bakut först och tillsammans med Fredrike ger hon sig ut i skogen. Där stöter de på ett ödelagt hus, ett av flera hus som man enligt de vuxna inte talar om. Nyfiket undersöker de kåken närmare, något som huset själv länge väntat på att någon ska göra...

Jag tycker verkligen om Lokas avskalade tecknarstil i den här boken. Uppbyggnaden av bilderna med olika ljusskalor, vilket framsidan exemplifierar på ett tydligt sätt, gör verkligen sitt till att historien är så pass ruggig som den är. Stilen ger också bilderna djup, men tyvärr kan jag sakna lite djup hos karaktärerna. Överlag en riktigt bra historia, dock med ett undantag. Slutet! Varför!? Med en så genuin uppbyggnad och så bara raseras det...  Inte ens blinkningen till Lokas tidigare verk kan riktigt lindra mina känslor för hur slutet behandlas. Synd.

Nu tar vi tag i det här med hyllvärmare va?

I fjol försökte jag hålla mig till 3 för 1 vad det gällde bokinköp, det gick väl ärligt talat sådär. 2012 var året då jag återupptäckte bibliotekets förträfflighet (att min regions bibliotek gick samman, bildade Götabiblioteken och tog bort reservationsavgifterna kan ju ha med saken att göra...) och det blev inte mycket alls läst från den egna hyllan. Om man bortser från bokmässan tycker jag att jag ändå var ganska duktig på att inte köpa på mig så himla många böcker under året. Men men, nu är det dags att ta tag i de egna hyllorna. Det finns ju massor jag vill läsa där, bara att det hela tiden kommer annat emellan. 

Såldedes, dessa tre ska läsas inom det närmaste, det vill säga mellan kurslitteratur och bibliotekslån;

När jag har läst dem får jag köpa denna:

Vissa dagar älskar jag biblioteket mer än andra...

...och idag är just en sån dag. Fyra längtböcker på hög!