Gamla böcker

Det är inte lätt att få tag i gamla böcker. I alla fall om man med "gamla" menar böcker som kom ut för mellan två och femton år sedan. Faktum är att det var en diskussion om böckers allt kortare bäst före-datum som gjorde mig peppad att starta den här bloggen. Jag läser trots allt väldigt sällan alldeles nyutkomna böcker och när jag väl läser en väldigt omtalad bok är det oftast långt efter att stormen lagt sig. Så, förutom mitt alldeles förträffligt egotrippade behov av att skriva och lista vad jag läser, kanske jag bidrar med något lite udda i den numera ganska massiva bokbloggosfären innehållande många som både läser mer och skriver bättre än jag gör.

Nåväl, det var inte om bloggens syfte det inlägget skulle handla egentligen. Jag har börjat förbereda nästa bokinköp, det jag får göra efter att ha avverkat ännu en trio. Eftersom jag precis håller på att avsluta bok nummer ett i trion, kan det tyckas vara väl optimistiskt/shopoholic-varning, men eftersom jag planerar att köpa fortsättningen på Arne Dahls deckarsvit om A-gruppen är det faktiskt inte så extremt. Jag har nämligen redan ett gäng Dahl-deckare och de är samtliga inbundna. Ergo, jag vill också ha Ont blod som inbunden bok. Det verkar vara omöjligt. Hos de vanliga bokhandlarna säljs den enbart i pocket och efter att ha dammsugit alla begagnat-ställen jag kan komma på har jag hittills gått bet. Någon som har tips? Är detta en sådan raritet att alla ägare håller hårt i sina exemplar eller vad?

Inte nog med det, jag fick i höstas ett infall att läsa den stora snackisen Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Det är några år sedan den kom nu, men författaren har ju gett ut annat under tiden och jag tycker att den fortfarande borde kunna sälja. Men icke, helt slut hos förlaget (både i pocket och inbundet) och jag tappade sugen. Kanske den köpes begagnat om jag hittar sugen igen, men just nu är det inte precis prioritet...

Boken är bäst.

Jag brukar alltid säga att boken är bättre än filmen, med ett fåtal undantag. Först tyckte jag att Misterioso var riktigt lovande som filmatisering. Jag gillar skådespelarvalen, de kändes som gjutna för sina karaktärer (till och med Magnus Samuelsson, även om jag kanske inte tänkt mig att Nyberg pratade östgötska) och det var stor pepp. Jag bortsåg från att de bytt kön på vissa karaktärer, det kändes faktiskt lite fräscht, och att de gjort om lite för att det skulle göra sig bättre i tv. Succé? Njae.

Efter ungefär halva del 1 spårar det ur. Det som förändrats för tv-anpassningen, till exempel tillvägagångssättet vid morden, gör handlingen ologisk och känslan försvinner. Och varför varför varför måste chefen bli inkompetent, oprofessionell och helt sakna ledaregenskaper i filmversionen? För att han blev en hon där? Suck. Att handlingen dessutom förlagts till nutid istället för 90-talet (då boken utspelar sig) känns bara meningslöst och den lilla charm som kunde funnits kvar i tv-versionen smulas sönder till ett intet. Allt fanns ju där, en bra historia, intressanta karaktärer och ett bra skådespelande gäng att framföra det hela. Var brast det?

Den inslängda städaren var min största behållning av dessa tre timmar, i övrigt kändes det bara klumpigt och taffligt.

Boken är bäst.

Misterioso av Arne Dahl

Ett bankrån, ett gisslandrama och ett mord på en av näringslivets toppmän. Detta är vad som presenteras i inledningen av Misterioso och som uppenbart hänger ihop, om än inte på något uppenbart sätt. Paul Hjelm är, efter en relativt intetsägande karriär inom polisväsendet, på väg att bli sparkad. Men istället för att bli lämnad ute i kylan tas han plötsligt in i det allra innersta, den nyskapade A-gruppen som ska lösa mordet på finanspampen. Och det stannar, givetvis, inte vid ett mord utan utvecklar sig till en hel rad till synes riktade dåd mot just näringslivets toppnamn.

Anledningen till att jag alls plockade upp just denna bok just nu var en tv-trailer. Boken har nämligen blivit en tv-serie som visats nu i mellandagarna. Jag blev ganska sugen på att se den, men vill (nästan på ett maniskt vis) läsa boken före dess att jag ser filmen. Eller i detta fall tv-serien.

Jag kan inte klaga på den mellandagsläsningen, för bekantskapen med A-gruppen har varit mycket trevlig. Redan i första kapitlet byggs en stämning av att något är genuint fel upp och det ligger kvar och gnager hos mig. Språkhanteringen tycker jag är mycket roande och jag har alls inget emot att läsa böcker som innehåller ett eller annat ord som jag får slå upp googla. En svensk deckare med helt okej historia, ett språk klart över medel och ett intressant persongalleri som det bara skrapats lite på ytan på. Jo, jag är mer än nöjd. Och det finns ju tio (?) böcker till att plöja, härligt!

Eftersom min läsfart inte är så där hiskeligt hög lät jag bli att se tv-serien i mellandagarna, men nu när boken är utläst är jag redo för reprisen på SVT24 imorgon kväll. Fredagen är räddad!