Egentligen skulle jag inte behöva skriva något eget om Inbox (1), för jag håller nästintill helt med Johanna L på Bokhora i hennes recension. Några rader ska jag dock plita ner tänkte jag.
Emmi mailar angående en tidningsprenumeration hon vill säga upp, men råkar skriva fel adress och mailet hamnar istället hos Leo. Efter ett par smärre förvecklingar inleds en mailväxling som är mycket underhållande att följa. Jag fnissar högt åt dialogen och det är faktiskt ganska spännande att lära känna någon enbart via en brevväxling. Jag har själv gjort det några gånger, jag träffade bland annat min make via en chatt, så igenkänningsfaktorn är ganska hög.
Men, men, men. Efter ungefär hundra sidor börjar det gå på tomgång. Istället för en intressant dialog tar nu ett ältande vid. Ältandet gäller huruvida de ska ses eller inte, hur det kommer påverka deras relation och hur det kommer att påverka deras övriga liv. Trovärdigt är förvisso scenariot enligt mina erfarenheter, men högst ointressant att följa. Jag ska inte avslöja vad som händer, men jag uppskattade inte heller slutet på boken. Tydligen finns det en uppföljare, som jag förvisso inte är särskilt sugen på att läsa i dagsläget men så småningom någon gång kanske.
En sak som stör mig lite i läsandet är att aldrig veta riktigt var i tid mailväxlingen utspelar sig. Det första mailet skickas den 15 januari, det är givet, men när det gäller alla följande mail anges endast hur lång tid som utspelat sig sen senast skickade mail. Ganska snart tappar jag bort mig gällande vilken årstid det är - Snart jul kanske? Mitt i sommaren? Nähä, inte det... - och jag gillar det inte särskilt mycket. Å andra sidan förstärks känslan av Emmis och Leos egna lilla bubbla där livet utanför inte spelar så stor roll, där tiden på året är underordnat hur lång tid som gått sedan ett nytt mail landade i inkorgen. För just den bubblan är väldigt skickligt skriven, åtminstone i början av boken.
Kort sagt är jag lite kluven till Inbox (1), men är du nyfiken så är den lättläst och jag skulle tro att man lätt kan avbryta när/om man känner att handlingen går utför.
23 november 2012
22 november 2012
Du och jag och vi av Pia Hagmar
Äntligen! En roman för vuxna som har stallmiljön som central punkt, som jag har väntat! Av någon anledning tas inte en av de största kvinnodominerade arenorna på allvar, att någon över 12 år skulle vilja läsa en hästbok verkar inte finnas i förlagsvärldens medvetande. Jag är därför så himla glad att Pia Hagmar, författare till bland annat de populära barnböckerna om Klara, tagit tag i saken och nu gett ut boken Du och jag och vi.
Genom berättelsen får vi följa fyra väldigt olika kvinnor. Lisbeth är självsäker, har aldrig behövt välja utan alltid blivit vald. Hon har ett arbete som försäljare i en exklusiv klädbutik, vilket både medför stort ansvar och intresse för det yttre. Linn är en oansenlig och grå hemkunskapslärare, som ständigt kompenserar sitt dåliga samvete över att hon har häst genom att skämma bort resten av sin familj med fullständig markservice. Ellen är återhållsam med känslor, ja överhuvudtaget verkar hon inte bry sig särskilt mycket om någon annan. Snobbig säger de andra och tydligen rik nog att inte behöva jobba. Snygg är hon också, som om det inte räckte ändå. Annika är häftig till både humör och sätt, drar sig aldrig för att säga vad hon tycker, men är också sliten efter ett långt yrkesliv inom vården. Så noga med saker och ting är hon inte heller, men hon försöker. Dessa fyra kvinnor skulle antagligen aldrig träffa på varandra om det inte vore för det gemensamma hästintresset. Samtliga delar nämligen stall med allt vad det innebär.
Boken har enligt författaren inspirerats av internetforumet Bukefalos där jag själv är en flitig besökare. Visst känner jag igen diskussionerna och de olika viljorna, på sätt och vis blir handlingen väldigt förutsägbar för min del just på grund av det. Men det är ändå så intressant att läsa om hur hästintresset inverkar på övriga livet på olika sätt för olika människor. Hur det blir ett väl använt påtrycksmedel, både uttalat och outtalat, men också hela livshållningen i förhållande till hästägandet.
I första hand skulle dock inte jag kalla det här för en hästbok, utan en relationsroman med stallet som nav. Jag tror därför att man med mycket nöje kan läsa den även med ett svalare förhållande till hästvärlden. Dessutom är det en viktig bok feministiskt sett. Starka kvinnor, var finns de om inte i stallet? Det är verkligen för mig helt obegripligt att det temat så länge varit helt osynligt i vuxenlitteraturen.
Genom berättelsen får vi följa fyra väldigt olika kvinnor. Lisbeth är självsäker, har aldrig behövt välja utan alltid blivit vald. Hon har ett arbete som försäljare i en exklusiv klädbutik, vilket både medför stort ansvar och intresse för det yttre. Linn är en oansenlig och grå hemkunskapslärare, som ständigt kompenserar sitt dåliga samvete över att hon har häst genom att skämma bort resten av sin familj med fullständig markservice. Ellen är återhållsam med känslor, ja överhuvudtaget verkar hon inte bry sig särskilt mycket om någon annan. Snobbig säger de andra och tydligen rik nog att inte behöva jobba. Snygg är hon också, som om det inte räckte ändå. Annika är häftig till både humör och sätt, drar sig aldrig för att säga vad hon tycker, men är också sliten efter ett långt yrkesliv inom vården. Så noga med saker och ting är hon inte heller, men hon försöker. Dessa fyra kvinnor skulle antagligen aldrig träffa på varandra om det inte vore för det gemensamma hästintresset. Samtliga delar nämligen stall med allt vad det innebär.
Boken har enligt författaren inspirerats av internetforumet Bukefalos där jag själv är en flitig besökare. Visst känner jag igen diskussionerna och de olika viljorna, på sätt och vis blir handlingen väldigt förutsägbar för min del just på grund av det. Men det är ändå så intressant att läsa om hur hästintresset inverkar på övriga livet på olika sätt för olika människor. Hur det blir ett väl använt påtrycksmedel, både uttalat och outtalat, men också hela livshållningen i förhållande till hästägandet.
I första hand skulle dock inte jag kalla det här för en hästbok, utan en relationsroman med stallet som nav. Jag tror därför att man med mycket nöje kan läsa den även med ett svalare förhållande till hästvärlden. Dessutom är det en viktig bok feministiskt sett. Starka kvinnor, var finns de om inte i stallet? Det är verkligen för mig helt obegripligt att det temat så länge varit helt osynligt i vuxenlitteraturen.
12 november 2012
Enkätdags
I bokbloggosfären har det under helgen cirkulerat en enkät som jag också tänkte svara på. Jag stjäl helt sonika Enligt O:s variant.
1. Ljudbok eller bok i handen?
Jag nyttjar förvisso bådadera, men föredrar alla gånger att läsa själv. Däremot är det väldigt behändigt att ha en ljudbok i öronen när stallet ska mockas, hundarna promeneras eller vid andra tillfällen då läsandet kan inverka lätt distraherande på övriga aktiviteter. Jag har dock svårt att koncentrera mig på en ljudbok i bilen av någon anledning, då föredrar jag musik.
2. Pocket eller inbunden?
Jag älskar förvisso att köpa 4 pocket och betala för 3 och det är ett smidigt format. Men lyckligast är jag av en inbunden bok, den är så fin att klappa på och känns så lyxig!
3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (Fiction/non fiction)
Jag är ganska ointresserad av hur pass mycket verkligheten har inspirerat en bok så länge det är en bra historia. Det är väl bäst att tillägga att jag även gillar reportageböcker och annan typ av facklitteratur som avbrott ibland.
4. Harry Potter eller Twilight?
Jag gillade förvisso Twilight också, men böckerna höll inte för en omläsning. Harry Potter kan jag däremot läsa om hur många gånger som helst och de blir bara bättre. Har faktiskt just nu Stephen Frys engelska inläsning i lurarna, apropå tidigare fråga.
5. Fantasyvärld eller vår värld?
Även om jag gillar fantasy så föredrar jag när även den utspelar sig i vår värld.
6. Kindle, iPad eller annat?
Jag läser e-böcker på vår padda och ibland även i mobilen. Inte jättemånga, men ibland är det praktiskt. Framför allt när jag får ett infall om en bok jag vill läsa precis just nu, då är det bara att låna hem den från biblioteket oftast. Även mycket smidigt när det gäller kurslitteratur, att köa länge för en bok som man bara ska ha några sidor ur är ingen hit.
7. Låna eller köpa böcker?
Just nu är jag inne i en låneperiod då jag nästan bara läst biblioteksböcker, men böcker ska ägas!
8. Bokhandlar eller online?
Jag kan inte gå förbi en bokhandel utan att gå in i den, men handlar gör jag nästan alltid på nätet. Pengafaktorn är påtaglig som föräldraledig student med gård.
9. Ensamstående bok eller trilogi?
Älskar att inte behöva sätta mig in i något nytt persongalleri utan bara tuffa på genom en serie.
10. Tjock bok eller kort bok?
Har egentligen med förra frågan att göra, när jag väl satt mig in i en miljö och lärt känna personerna vill jag gärna få ordentlig valuta för den ansträngningen. Gillar många tegelstenar och kan nog inte komma på någon riktigt kort bok, eller novell för den delen, som jag fastnat för på samma sätt.
11. Romans eller action?
Jag vet inte om de ska ses som varandras motsatser? Jag föredrar i alla fall ett lugnare tempo, det behöver inte vara cliffhangers a la Da Vinci-koden varje kapitel, jag blir ju andfådd.
12. Mysa under en filt eller steka i solen?
Alla dagar i veckan, sol och värme är inte min grej.
13. Varm choklad eller latte?
Också alla dagar i veckan, dricker inga kaffedrycker men är ett riktigt chokladmonster.
14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Jag undviker att läsa recensioner av böcker jag är intresserad av att läsa, liksom jag undviker att läsa baksidetexten. Det är ett under att jag hittar så många böcker jag vill läsa trots allt.
1. Ljudbok eller bok i handen?
Jag nyttjar förvisso bådadera, men föredrar alla gånger att läsa själv. Däremot är det väldigt behändigt att ha en ljudbok i öronen när stallet ska mockas, hundarna promeneras eller vid andra tillfällen då läsandet kan inverka lätt distraherande på övriga aktiviteter. Jag har dock svårt att koncentrera mig på en ljudbok i bilen av någon anledning, då föredrar jag musik.
2. Pocket eller inbunden?
Jag älskar förvisso att köpa 4 pocket och betala för 3 och det är ett smidigt format. Men lyckligast är jag av en inbunden bok, den är så fin att klappa på och känns så lyxig!
3. Påhittat eller verklighetsbaserat? (Fiction/non fiction)
Jag är ganska ointresserad av hur pass mycket verkligheten har inspirerat en bok så länge det är en bra historia. Det är väl bäst att tillägga att jag även gillar reportageböcker och annan typ av facklitteratur som avbrott ibland.
4. Harry Potter eller Twilight?
Jag gillade förvisso Twilight också, men böckerna höll inte för en omläsning. Harry Potter kan jag däremot läsa om hur många gånger som helst och de blir bara bättre. Har faktiskt just nu Stephen Frys engelska inläsning i lurarna, apropå tidigare fråga.
5. Fantasyvärld eller vår värld?
Även om jag gillar fantasy så föredrar jag när även den utspelar sig i vår värld.
6. Kindle, iPad eller annat?
Jag läser e-böcker på vår padda och ibland även i mobilen. Inte jättemånga, men ibland är det praktiskt. Framför allt när jag får ett infall om en bok jag vill läsa precis just nu, då är det bara att låna hem den från biblioteket oftast. Även mycket smidigt när det gäller kurslitteratur, att köa länge för en bok som man bara ska ha några sidor ur är ingen hit.
7. Låna eller köpa böcker?
Just nu är jag inne i en låneperiod då jag nästan bara läst biblioteksböcker, men böcker ska ägas!
8. Bokhandlar eller online?
Jag kan inte gå förbi en bokhandel utan att gå in i den, men handlar gör jag nästan alltid på nätet. Pengafaktorn är påtaglig som föräldraledig student med gård.
9. Ensamstående bok eller trilogi?
Älskar att inte behöva sätta mig in i något nytt persongalleri utan bara tuffa på genom en serie.
10. Tjock bok eller kort bok?
Har egentligen med förra frågan att göra, när jag väl satt mig in i en miljö och lärt känna personerna vill jag gärna få ordentlig valuta för den ansträngningen. Gillar många tegelstenar och kan nog inte komma på någon riktigt kort bok, eller novell för den delen, som jag fastnat för på samma sätt.
11. Romans eller action?
Jag vet inte om de ska ses som varandras motsatser? Jag föredrar i alla fall ett lugnare tempo, det behöver inte vara cliffhangers a la Da Vinci-koden varje kapitel, jag blir ju andfådd.
12. Mysa under en filt eller steka i solen?
Alla dagar i veckan, sol och värme är inte min grej.
13. Varm choklad eller latte?
Också alla dagar i veckan, dricker inga kaffedrycker men är ett riktigt chokladmonster.
14. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning?
Jag undviker att läsa recensioner av böcker jag är intresserad av att läsa, liksom jag undviker att läsa baksidetexten. Det är ett under att jag hittar så många böcker jag vill läsa trots allt.
Läsflyt
Jag har den senaste veckan läst ut 4 böcker och läst lite här och där i betydligt fler. Det känns helt fantastiskt bra, jag mår bra i själen! Att böckerna dessutom har varit riktigt bra har säkert ett finger med i spelet. Så trots att jag läser kurs i litteraturvetenskap och trots att jag har 35 böcker hemlånade från biblioteket samt badar i böcker i egen ägo, känns läsningen lustfylld och härlig. Så ska det vara!
11 november 2012
Seriesöndag: Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson
Den här boken grabbade jag på biblioteket enbart för att jag visste att det var en uppväxtskildring från någon som är i samma ålder som jag själv. Men det känns inte som en så stor chansning ändå, det är himla kul att läsa om 90-talet! Eller? Jag återkommer om detta.
Vi håller på med en viktig grej handlar om Sara som genom sin nyvunna kärlek för popgruppen Spice Girls träffar Rebecka. Rebecka är ett år äldre, går i sexan, och det känns givetvis oerhört häftigt och smått otroligt att hon vill vara kompis med Sara. Men det vill hon, de blir till och med bästisar.
Vi får följa Rebecka och Sara under den inledande perioden av frigörelse, tiden då man i ena sekunden är stor och borde få sätta sina egna regler för att i nästa vara liten och rädd med stort behov av trygga föräldrar. Det är oerhört träffande, för även om jag inte var fullt så dramatiskt lagd som Sara så fanns känslorna där. Då när man är både barn och tonåring, varken barn eller tonåring. Träffande tycker jag även att föräldrarna porträtteras. Jag har aldrig tyckt att vare sig mina eller kompisars föräldrar har varit särskilt pinsamma, men däremot vet jag flera som varit riktigt jobbiga på precis samma sätt som Saras pappa är. Å vad jag hoppas att jag och min make motstår den där putslustiga humorn över saker som betyder liv eller död för våra barn.
En annan stark identifikationsfaktor är bästisrelationen. Det är faktiskt riktigt bra skildrat, för trots att Sara både åker på klassresa och har vanliga tråkiga skoldagar finns ingen dialog med någon annan kompis med. Och precis så var det ju, den där bästisen som man delade allt med, som man hängde upp sitt liv på, den var viktigare än allt!
Förutom allt jag tidigare nämnt är Vi håller på.... fullsmetad med tidsmarkörer från klädsel (puffiga dunjackor, platåskor) till godispulvret som smattrar på tungan. Jag funderar på om den är lika bra, lika träffande, för någon som inte är jämngammal med mig och författaren. Förvisso förändras nog inte sättet att tänka så radikalt från år till år, men det är ändå helheten som gör den här boken. Den fångar dialogen, den fångar girlpower, den fångar tidstypisk lyx; att ha trådlös telefon och kunna köpa juice som inte behöver blandas med vatten. Alla som känner att de tillhör min tidsålder kan jag varmt rekommendera att läsa och av alla övriga hoppas jag att någon läser och kan meddela mig om den håller för er med. Snälla?
Vi håller på med en viktig grej handlar om Sara som genom sin nyvunna kärlek för popgruppen Spice Girls träffar Rebecka. Rebecka är ett år äldre, går i sexan, och det känns givetvis oerhört häftigt och smått otroligt att hon vill vara kompis med Sara. Men det vill hon, de blir till och med bästisar.
Vi får följa Rebecka och Sara under den inledande perioden av frigörelse, tiden då man i ena sekunden är stor och borde få sätta sina egna regler för att i nästa vara liten och rädd med stort behov av trygga föräldrar. Det är oerhört träffande, för även om jag inte var fullt så dramatiskt lagd som Sara så fanns känslorna där. Då när man är både barn och tonåring, varken barn eller tonåring. Träffande tycker jag även att föräldrarna porträtteras. Jag har aldrig tyckt att vare sig mina eller kompisars föräldrar har varit särskilt pinsamma, men däremot vet jag flera som varit riktigt jobbiga på precis samma sätt som Saras pappa är. Å vad jag hoppas att jag och min make motstår den där putslustiga humorn över saker som betyder liv eller död för våra barn.
En annan stark identifikationsfaktor är bästisrelationen. Det är faktiskt riktigt bra skildrat, för trots att Sara både åker på klassresa och har vanliga tråkiga skoldagar finns ingen dialog med någon annan kompis med. Och precis så var det ju, den där bästisen som man delade allt med, som man hängde upp sitt liv på, den var viktigare än allt!
Förutom allt jag tidigare nämnt är Vi håller på.... fullsmetad med tidsmarkörer från klädsel (puffiga dunjackor, platåskor) till godispulvret som smattrar på tungan. Jag funderar på om den är lika bra, lika träffande, för någon som inte är jämngammal med mig och författaren. Förvisso förändras nog inte sättet att tänka så radikalt från år till år, men det är ändå helheten som gör den här boken. Den fångar dialogen, den fångar girlpower, den fångar tidstypisk lyx; att ha trådlös telefon och kunna köpa juice som inte behöver blandas med vatten. Alla som känner att de tillhör min tidsålder kan jag varmt rekommendera att läsa och av alla övriga hoppas jag att någon läser och kan meddela mig om den håller för er med. Snälla?
Etiketter:
Grafiska romaner,
Läst 2012,
Recensioner,
Sara Hansson
5 november 2012
Fortfarande Alice av Lisa Genova
Alice är 50 år gammal och jobbar som lingvistikprofessor vid Harvard. Hon är lyckligt gift med en man som, liksom hon själv, brinner för och älskar sitt jobb. De har tre vuxna barn och livet känns enkelt och relativt bekymmersfritt. Förutom att klimakteriet börjar göras sig påmint, Alice tappar ord och känner sig lite glömsk i vardagen. En dag när hon är ute och joggar minns hon plötsligt inte hur hon ska ta sig hem, trots att hon är på en välkänd plats inte långt hemifrån. Skräcken griper på allvar tag i henne och hon söker hjälp. Diagnosen blir tidig Alzheimer, obotligt, definitivt och utplånande av allt det som definierar Alice som person.
Vi får följa Alice från de första symtomen och diagnostisering. När hon tar till sig sjukdomen fullt ut kommer tankarna. Hur får man ihop vardagen? Går det att fortsätta att arbeta? Hur länge kommer Alice vara Alice och vad är egentligen ett värdigt liv? För att inte tala om den stora skräcken, att inte längre känna igen sin familj. Går det att planera för ett framtida jag utan något bestående närminne? I ganska snabb takt blir hon sämre och det medför förändringar både i relationen till sig själv och till sin omgivning.
Boken är så oerhört skickligt skriven att jag är alldeles tagen. Vilken debut (för ja, det är författarens debut)! Den är så realistisk, tankarna så naturliga, men ändå så fruktansvärd. Jag tänker inte avslöja vad som händer, men även om jag njöt av läsningen funderade jag en hel del på hur berättelsen skulle sluta. Det finns trots allt ett ganska begränsat antal slutscenarier, några ganska otroliga och några ganska ovärdiga. Kort sagt var jag lite orolig för en förstörd helhetsupplevelse, men det hade jag inte alls behövt vara. Istället tar jag tryggt Lisa Genovas hand och följer henne vidare genom hennes författarskap, samtidigt som jag sätter upp en ny bok på listan över de bästa jag har läst - någonsin! Inga skyhöga förväntningar på hennes övriga böcker, nej då.
Passande nog läste jag ut den i samband med Halloween, för det här är verkligen skräck när den är som värst. Att som akademiker, eller för all del allmänt läsande person, sakta men säkert förlora språket. Att som person inte kunna minnas allt det som gör mig till just mig, alla mina minnen, mina vänner, min familj. Det är saker som gör mig mer rädd än vilket hemsökt hus på engelsk landsbygd som helst. Och, for the record, jag blir ganska mycket rädd även för hemsökta hus på engelsk landsbygd.
Om du inte läst den, gör det för jösse nam´!
Vi får följa Alice från de första symtomen och diagnostisering. När hon tar till sig sjukdomen fullt ut kommer tankarna. Hur får man ihop vardagen? Går det att fortsätta att arbeta? Hur länge kommer Alice vara Alice och vad är egentligen ett värdigt liv? För att inte tala om den stora skräcken, att inte längre känna igen sin familj. Går det att planera för ett framtida jag utan något bestående närminne? I ganska snabb takt blir hon sämre och det medför förändringar både i relationen till sig själv och till sin omgivning.
Boken är så oerhört skickligt skriven att jag är alldeles tagen. Vilken debut (för ja, det är författarens debut)! Den är så realistisk, tankarna så naturliga, men ändå så fruktansvärd. Jag tänker inte avslöja vad som händer, men även om jag njöt av läsningen funderade jag en hel del på hur berättelsen skulle sluta. Det finns trots allt ett ganska begränsat antal slutscenarier, några ganska otroliga och några ganska ovärdiga. Kort sagt var jag lite orolig för en förstörd helhetsupplevelse, men det hade jag inte alls behövt vara. Istället tar jag tryggt Lisa Genovas hand och följer henne vidare genom hennes författarskap, samtidigt som jag sätter upp en ny bok på listan över de bästa jag har läst - någonsin! Inga skyhöga förväntningar på hennes övriga böcker, nej då.
Passande nog läste jag ut den i samband med Halloween, för det här är verkligen skräck när den är som värst. Att som akademiker, eller för all del allmänt läsande person, sakta men säkert förlora språket. Att som person inte kunna minnas allt det som gör mig till just mig, alla mina minnen, mina vänner, min familj. Det är saker som gör mig mer rädd än vilket hemsökt hus på engelsk landsbygd som helst. Och, for the record, jag blir ganska mycket rädd även för hemsökta hus på engelsk landsbygd.
Om du inte läst den, gör det för jösse nam´!
Etiketter:
Lisa Genova,
Läst 2012,
Recensioner,
Romaner
4 november 2012
Seriesöndag: Elin under havet av Sofia Malmberg
Inte för att skryta, men den här boken hade jag faktiskt beställt hem (ja till och med från att annat bibliotek!) till bibblan redan innan det tillkännagavs vilka som nominerats till Augustpriset 2012. Jag vet inte riktigt hur jag fick nys om den, men jag vet att det var omslaget som gjorde mig intresserad. När det gäller böcker är jag väldigt ytlig, annars inte så farligt.
Elin är en väldigt ensam individ. Åtminstone är det intrycket som ges då relationen till mamman skaver och dialog med andra, både vuxna och jämnåriga, i det närmast saknas. Via ett forum för kampsport får Elin kontakt med André som är tränare. Han lovar att hjälpa henne med privatundervisning för att hon så småningom ska kunna ingå i en träningsgrupp. Privatundervisningen övergår i övergrepp och den redan ensamma och nu nedbrutna Elin lämnas att läka på egen hand.
Det jag främst tycker om med Elin under havet är det faktum att övergreppet inte står i centrum, även om det såklart är av stor vikt för handlingen. Ofta tycker jag nästan att det gottas i detaljer och det hemska ska riktigt tryckas in i mig som läsare. Så är inte fallet alls här, övergreppet är väldigt subtilt skildrat och det är processen att bearbeta som istället är det centrala temat. Och effekten uteblir inte, det är både smärtsamt och till viss del sorgligt att följa med i den processen.
Boken är verbalt ganska fattig och mig stör det en del att så mycket är outtalat. Samtidigt kan jag se en poäng i det, för även den som har svårt att forcera större textmassor kan få ut väldigt mycket. Jag läste någonstans att man trodde den skulle fungera bra som diskussionsunderlag i exempelvis en skolklass och det instämmer jag i. Jag vill dock poängtera att den inte på något sätt ger intrycket att vara konstlat pedagogisk, vilket jag ofta får bilden av när någon beskriver en bok som ett bra diskussionsunderlag. Det här är en fint gjord berättelse med vackra talande bilder som står fint på egna ben utan att behöva degraderas till min fördomsfulla variant av pedagogiskt användbart skönlitterärt material.
Jag vill gärna visa exempel på hur den är tecknad, men också hur melankolisk den är. Det finns mängder med fina uppslag som skulle ha passat, men just det här gör att det knyter sig i magen på mig.
Även om jag inte tokälskar, så rekommenderar jag varmt alla som är nyfikna att läsa Elin under havet. Varför inte passa på innan det tillkännages om den blir en Augustprisvinnare?
Elin är en väldigt ensam individ. Åtminstone är det intrycket som ges då relationen till mamman skaver och dialog med andra, både vuxna och jämnåriga, i det närmast saknas. Via ett forum för kampsport får Elin kontakt med André som är tränare. Han lovar att hjälpa henne med privatundervisning för att hon så småningom ska kunna ingå i en träningsgrupp. Privatundervisningen övergår i övergrepp och den redan ensamma och nu nedbrutna Elin lämnas att läka på egen hand.
Det jag främst tycker om med Elin under havet är det faktum att övergreppet inte står i centrum, även om det såklart är av stor vikt för handlingen. Ofta tycker jag nästan att det gottas i detaljer och det hemska ska riktigt tryckas in i mig som läsare. Så är inte fallet alls här, övergreppet är väldigt subtilt skildrat och det är processen att bearbeta som istället är det centrala temat. Och effekten uteblir inte, det är både smärtsamt och till viss del sorgligt att följa med i den processen.
Boken är verbalt ganska fattig och mig stör det en del att så mycket är outtalat. Samtidigt kan jag se en poäng i det, för även den som har svårt att forcera större textmassor kan få ut väldigt mycket. Jag läste någonstans att man trodde den skulle fungera bra som diskussionsunderlag i exempelvis en skolklass och det instämmer jag i. Jag vill dock poängtera att den inte på något sätt ger intrycket att vara konstlat pedagogisk, vilket jag ofta får bilden av när någon beskriver en bok som ett bra diskussionsunderlag. Det här är en fint gjord berättelse med vackra talande bilder som står fint på egna ben utan att behöva degraderas till min fördomsfulla variant av pedagogiskt användbart skönlitterärt material.
Även om jag inte tokälskar, så rekommenderar jag varmt alla som är nyfikna att läsa Elin under havet. Varför inte passa på innan det tillkännages om den blir en Augustprisvinnare?
3 november 2012
Seriesöndag på Bokumenterat
Första gången jag kom i kontakt med begreppet var när Jessica på Bokhora körde sitt seriesöndag.
Där publicerade hon varje vecka ett nytt serierelaterat inlägg, oftast
recensioner och ibland med tillhörande video. Tyvärr avslutades
seriesöndagarna på Bokhora lite abrupt och har hittills inte tagits upp
igen.
För några veckor sedan gjorde Bokstävlarna sin variant med en söndag fullspäckad med blogginlägg om just serier. Gillade mycket och insåg också hur mycket jag saknat de mysiga seriesöndagarna.
Så. Istället för att sitta och gnälla över bristen på regelbundna mysiga seriesöndagar tänkte jag försöka ta tag i det själv. Jag är ingen van serieläsare, men botaniserar gärna både i handeln och på bibblan, så något ska jag nog lyckas skrapa ihop. Det passar dessutom ypperligt ihop med serieutmaningen jag ju hoppade på i ett obetänksamt ögonblick.
Imorgon drar jag igång, då blir det recension av Elin under havet!
För några veckor sedan gjorde Bokstävlarna sin variant med en söndag fullspäckad med blogginlägg om just serier. Gillade mycket och insåg också hur mycket jag saknat de mysiga seriesöndagarna.
Så. Istället för att sitta och gnälla över bristen på regelbundna mysiga seriesöndagar tänkte jag försöka ta tag i det själv. Jag är ingen van serieläsare, men botaniserar gärna både i handeln och på bibblan, så något ska jag nog lyckas skrapa ihop. Det passar dessutom ypperligt ihop med serieutmaningen jag ju hoppade på i ett obetänksamt ögonblick.
Imorgon drar jag igång, då blir det recension av Elin under havet!
12 oktober 2012
Det här med lyrik
Jag läste just Om mig och där står det att jag är i det närmast fobiskt rädd för lyrik. Det stämmer, jag förstår mig inte alls på det och har även i litteratur av mer berättande karaktär svårt för sköna omskrivningar, utdragna miljöbeskrivningar, poetiskt språk med mycket metaforer och annat trams. Jag tror det handlar mest om att jag är lat. De gångna två veckorna har vi nämligen läst om lyrikanalys i litteraturvetenskapen och redan i ett så pass introducerande stadie upptäckte jag att jag faktiskt kan få ut något av en dikt. Jag kan förstå den, jag kan hitta system och jag kan hitta rytmer. Jag kan till och med tolka den och få ihop ett sammanhang som blir begripligt till och med för en så logisk och icke-fantasifull hjärna som min. Det blev något av en aha-upplevelse!
Det var faktiskt så att jag blev lite sporrad och nu funderar jag på att ge mig i kast med någon lyriksamling. Antagligen får den tanken skjutas på framtiden, för samtidigt som jag fick min aha-upplevelse insåg jag att det kräver en hel del arbete från min sida för att faktiskt tillgodogöra mig lyrik. Det arbetet har jag nog vare sig ork eller tid att lägga ner just nu, men jag hoppas att suget finns kvar typ vid något jullov eller så. Eller kanske när jag blir pensionär.
Det var faktiskt så att jag blev lite sporrad och nu funderar jag på att ge mig i kast med någon lyriksamling. Antagligen får den tanken skjutas på framtiden, för samtidigt som jag fick min aha-upplevelse insåg jag att det kräver en hel del arbete från min sida för att faktiskt tillgodogöra mig lyrik. Det arbetet har jag nog vare sig ork eller tid att lägga ner just nu, men jag hoppas att suget finns kvar typ vid något jullov eller så. Eller kanske när jag blir pensionär.
11 oktober 2012
Jamen vi kör väl en till, visst?
Att jag skulle ha tre olästa seriealbum hemma i högarna verkade helt rimligt. Efter att lite snabbt kikat över mina olästa böcker fann jag dessa:
- De fyra första Fables-albumen av Willingham m fl
- De två första albumen med Y: The Last Man av Vaughan m fl
- Persepolis av Marjane Satrapi
- Det är bara lite aids av Sara Granér
- Maus I & II av Art Spigelman
Iskällaren av Minette Walters
Ett lik hittas i en gammal igenvuxen iskällare på ett gods. Liket är ordentligt skändat och i de inledande kapitlen får jag vibbar av Simon Becketts deckare, där krälande likmaskar beskrivs på ett mycket ingående sätt. Det finns dock flera komplicerande omständigheter kring godset i fråga, inte minst de som bor där. Tre kvinnor, de måste ju vara lesbiska och ägnar sig dessutom åt diverse ockulta riter. Det är åtminstone vad alla i den omkringliggande byn säger och kvinnorna verkar märkligt ointresserade av att dementera dessa påståenden. Att en av kvinnornas make gick upp i rök för tio år sedan är ytterligare en omständighet som är svår att bortse ifrån. Är det hans lik som återfunnits? Polisen, desamma som utredde försvinnandet för tio år sedan, är i alla fall övertygade om den saken. Liksom de var övertygade om att hustrun var mördaren redan vid försvinnandet.
Att detta är en bok där skvaller och ytligt tyckande och tänkande får stort utrymme råder det inga tvivel om. Inte bara de tre kvinnorna är utsatta, även jag som läsare får hela tiden se nya sidor hos karaktärerna. På sätt och vis stör det mig lite grann, jag vill väldigt gärna hänga upp mig på någon karaktär som jag antingen kan identifiera mig med eller också tycker bra om. Här kan jag inte säga att jag gör vare sig det ena eller det andra, de är alldeles för lynniga och delvis irrationella eller helt enkelt bara osympatiska. Det gör dock sitt till vad det gäller spänning, för spännande är det och ganska befriande med starka, beräknande kvinnor i huvudrollerna.
Anledningen till att jag alls kom i kontakt med boken var att Fiktiviteter skrev en lista på sina 100 favoriter och där fanns Minette Walters med som ett namn. Eftersom jag har lite problem med att läsa serier i oordning och helst även läser hela författarskap i utgivningsordning, blev det inte titeln på listan som jag släpade hem från biblioteket utan istället hennes debut. Det bådar gott, överlag gillade jag att den stack ut och det finns ju ganska mycket mer skrivet av henne att botanisera i.
Att detta är en bok där skvaller och ytligt tyckande och tänkande får stort utrymme råder det inga tvivel om. Inte bara de tre kvinnorna är utsatta, även jag som läsare får hela tiden se nya sidor hos karaktärerna. På sätt och vis stör det mig lite grann, jag vill väldigt gärna hänga upp mig på någon karaktär som jag antingen kan identifiera mig med eller också tycker bra om. Här kan jag inte säga att jag gör vare sig det ena eller det andra, de är alldeles för lynniga och delvis irrationella eller helt enkelt bara osympatiska. Det gör dock sitt till vad det gäller spänning, för spännande är det och ganska befriande med starka, beräknande kvinnor i huvudrollerna.
Anledningen till att jag alls kom i kontakt med boken var att Fiktiviteter skrev en lista på sina 100 favoriter och där fanns Minette Walters med som ett namn. Eftersom jag har lite problem med att läsa serier i oordning och helst även läser hela författarskap i utgivningsordning, blev det inte titeln på listan som jag släpade hem från biblioteket utan istället hennes debut. Det bådar gott, överlag gillade jag att den stack ut och det finns ju ganska mycket mer skrivet av henne att botanisera i.
Etiketter:
Deckare,
Läst 2012,
Minette Walters,
Recensioner
10 oktober 2012
9 oktober 2012
Kvartalsrapport 3 2012
Nu när halva oktober snart har gått kanske det vore på sin plats med den senaste kvartalsrapporten. Det är fortsatt lågt antal böcker, men ganska jämnt kvalitetsmässigt. Det blir väl lite så, åtminstone för mig, att när man inte läser särskilt mycket går man heller inte så långt utanför bekvämlighetszonen. Världskrig Z var nog den enda där jag inte alls visste vad jag hade att förvänta mig, övriga har jag läst texter av tidigare.
"Ja till Liv!"- Liv Strömquist
"Två soldater" - Anders Roslund och Börge Hellström
"Eld" - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
"I mördarens nät" - Val McDermid
"Världskrig Z" - Max Brooks
"När 2 blev 3" - Daniel Åberg & Johanna Ögren
"Ja till Liv!" - Liv Strömquist (omläsning)
Antal böcker på engelska/tyska/spanska: 0/0/0
Antal omläsningar: 1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal grafiska romaner: 2
Antal tegelstenar: 0 (men Eld på 468 sidor var ganska nära)
Antal biblioteksböcker: 4
Antal e-böcker: 0
Sammanlagt antal: 7
Kvartalets bästa: Med tanke på att jag var tvungen att snabb-läsa-om Ja till Liv! innan jag lämnade tillbaks den på bibblan får nog den anses vara högvinsten för månaden.
Kvartalets sämsta: Inget riktigt bottennapp den här gången heller. Roslund & Hellström hade lagt sig till med någon språklig finess som inte alls föll mig i smaken och jag tyckte nog att boken blev lite seg dessutom. Således får Två soldater inta sistaplaceringen för kvartalet.
Kvartalets överraskning: Nej, jag kan nog inte komma på någon överraskning. Det har varit ganska jämntjockt helt enkelt.
Kvartalets besvikelse: Se punkten innan. Jag hade gärna blivit överraskad av någon av de böcker jag har läst.
"Ja till Liv!"- Liv Strömquist
"Två soldater" - Anders Roslund och Börge Hellström
"Eld" - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
"I mördarens nät" - Val McDermid
"Världskrig Z" - Max Brooks
"När 2 blev 3" - Daniel Åberg & Johanna Ögren
"Ja till Liv!" - Liv Strömquist (omläsning)
Antal böcker på engelska/tyska/spanska: 0/0/0
Antal omläsningar: 1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal grafiska romaner: 2
Antal tegelstenar: 0 (men Eld på 468 sidor var ganska nära)
Antal biblioteksböcker: 4
Antal e-böcker: 0
Sammanlagt antal: 7
Kvartalets bästa: Med tanke på att jag var tvungen att snabb-läsa-om Ja till Liv! innan jag lämnade tillbaks den på bibblan får nog den anses vara högvinsten för månaden.
Kvartalets sämsta: Inget riktigt bottennapp den här gången heller. Roslund & Hellström hade lagt sig till med någon språklig finess som inte alls föll mig i smaken och jag tyckte nog att boken blev lite seg dessutom. Således får Två soldater inta sistaplaceringen för kvartalet.
Kvartalets överraskning: Nej, jag kan nog inte komma på någon överraskning. Det har varit ganska jämntjockt helt enkelt.
Kvartalets besvikelse: Se punkten innan. Jag hade gärna blivit överraskad av någon av de böcker jag har läst.
14 september 2012
Roman om ett brott i ny upplaga
Såg på Babel i söndags, Piratförlaget ska publicera Wahlöö och Sjöwalls stilbildande kriminalromaner på nytt. Och inte bara det, de är SÅ snygga! Eller hur!?
Jag har bara läst Roseanna, men läser gärna resten och gärna i den nya upplagan. Men 199:- styck, 10 böcker... Det blir mer än vad en föräldraledig student har råd med. Något att önska sig i julklapp kanske?
Jag har bara läst Roseanna, men läser gärna resten och gärna i den nya upplagan. Men 199:- styck, 10 böcker... Det blir mer än vad en föräldraledig student har råd med. Något att önska sig i julklapp kanske?
13 september 2012
Världskrig Z av Max Brooks
Det har gått ett antal år sedan det största kriget i mänsklighetens historia utspelade sig. Ett globalt krig, ett världskrig. Kriget mot zombierna, även kallat Världskrig Z. Det vi får läsa är en lång rad intervjuer som ger pusselbit efter pusselbit till vår förståelse, från de första obegripliga utbrotten av döda som plötsligt kommer till liv till de avgörande slagen för återtagandet av planeten. De som intervjuas är en salig blandning av nyckelpersoner till varför förloppet fortskred som det gjorde, men de har alla gemensamt att de klarat sig, de är vid liv. Och då inte som en levande död.
Dystopier är verkligen min grej, Pestens tid av Stephen King kan vara den bästa bok jag läst. Jag är nog därför positiv redan innan jag ens börjat läsa. Greppet att låta intervjuer över enskilda personers erfarenheter spegla händelseförloppet är ovanligt lyckat och jag är full av beundran för författarens fantasi och förmåga att göra en så pass realistisk skildring som omfattar hela världen.
Men, för ja det finns men, det blir för långt! Inte för att jag har något mot långa böcker, tvärtom, men lite kill-your-darlings hade inte varit fel här. Vissa av intervjuerna tillförde inte så jättemycket och det blev helt enkelt för långrandigt för min smak. 100 färre sidor hade inte gjort mig något, men det kan eventuellt också bero på att jag inte är direkt nördig när det kommer sig till militära angelägenheter, vare sig prylar och krigsstrategier gör att jag går upp i brygga även om de i måttlig dos absolut är intressanta. Däremot hade jag hemskt gärna läst en hel bok om piloten som kraschar mitt i zombieland, min absoluta favoritintervju.
Researcharbetet för denna bok måste verkligen ha varit enormt, både vad det gäller rena fakta men också strategier med hela världen som bas. Var är det möjligt att söka skydd? Hur kommer olika länder att agera utifrån deras politiska läge? Var kommer de blodigaste slagen utspela sig? Jag är som sagt grymt imponerad över författaren ur detta hänseende. Lite mindre imponerad är jag av att inte lika omfattande arbete har lagts ner på att ge berättarrösterna egna personligheter. Nu är det förvisso en och samma person som är intervjuledare, men det är mer eller mindre transkriptioner vi får läsa och samtliga låter ungefär likadant oavsett plats i världen, oavsett befattning, oavsett roll i kriget. Lite tråkigt i en annars så trovärdig historia kan jag tycka.
Dystopier är verkligen min grej, Pestens tid av Stephen King kan vara den bästa bok jag läst. Jag är nog därför positiv redan innan jag ens börjat läsa. Greppet att låta intervjuer över enskilda personers erfarenheter spegla händelseförloppet är ovanligt lyckat och jag är full av beundran för författarens fantasi och förmåga att göra en så pass realistisk skildring som omfattar hela världen.
Men, för ja det finns men, det blir för långt! Inte för att jag har något mot långa böcker, tvärtom, men lite kill-your-darlings hade inte varit fel här. Vissa av intervjuerna tillförde inte så jättemycket och det blev helt enkelt för långrandigt för min smak. 100 färre sidor hade inte gjort mig något, men det kan eventuellt också bero på att jag inte är direkt nördig när det kommer sig till militära angelägenheter, vare sig prylar och krigsstrategier gör att jag går upp i brygga även om de i måttlig dos absolut är intressanta. Däremot hade jag hemskt gärna läst en hel bok om piloten som kraschar mitt i zombieland, min absoluta favoritintervju.
Researcharbetet för denna bok måste verkligen ha varit enormt, både vad det gäller rena fakta men också strategier med hela världen som bas. Var är det möjligt att söka skydd? Hur kommer olika länder att agera utifrån deras politiska läge? Var kommer de blodigaste slagen utspela sig? Jag är som sagt grymt imponerad över författaren ur detta hänseende. Lite mindre imponerad är jag av att inte lika omfattande arbete har lagts ner på att ge berättarrösterna egna personligheter. Nu är det förvisso en och samma person som är intervjuledare, men det är mer eller mindre transkriptioner vi får läsa och samtliga låter ungefär likadant oavsett plats i världen, oavsett befattning, oavsett roll i kriget. Lite tråkigt i en annars så trovärdig historia kan jag tycka.
Etiketter:
Läst 2012,
Max Brooks,
Recensioner,
Science fiction
9 september 2012
3 september 2012
Babel säsongsstartade igår
Förra säsongen blev det en hel del nya grepp med ny programledare, ny sändningstid och förkortad programtid för Babel. Jag tycker Jessika Gedin axlade programledarrollen bra, men övriga förändringar var jag minst sagt skeptisk till. Och med facit på hand fungerade de inte alls för mig, jag såg endast några enstaka avsnitt förra säsongen då sändningstiden var hemsk! Hemskt illa vald för mig i alla fall.
Därför var det extra roligt att bänka mig igår kl 20 för en hel timme boknörderi. Men jag vet inte, det kändes lite ljummet. Enligt O skriver att Babel är ett farligt program och visst är det underbart med den läspepp man får!? För min del tog sig läspeppen uttrycket att jag var tvungen att göra ett besök på biblioteket idag för att se efter om några av Babel-böckerna jag blev sugen på fanns inne... Samtidigt så blir jag less när samma författare dyker upp som suttit i alla morgonsoffor senaste tiden. Leffler var väl undantaget igår, men det känns klent på 60 min. Fram för mer bredd, våga vara nördigare säger jag!
Det där biblioteksbesöket då, hur gick det med det? Nja, Babelböcker fanns det inga inne och jag reserverar av princip inte böcker om jag inte verkligen vill/behöver ha dem till något. Däremot fanns det mycket annat smått och gott, bland annat gallringsböcker för 5:-/st.
Så inköptes gjorde
Därför var det extra roligt att bänka mig igår kl 20 för en hel timme boknörderi. Men jag vet inte, det kändes lite ljummet. Enligt O skriver att Babel är ett farligt program och visst är det underbart med den läspepp man får!? För min del tog sig läspeppen uttrycket att jag var tvungen att göra ett besök på biblioteket idag för att se efter om några av Babel-böckerna jag blev sugen på fanns inne... Samtidigt så blir jag less när samma författare dyker upp som suttit i alla morgonsoffor senaste tiden. Leffler var väl undantaget igår, men det känns klent på 60 min. Fram för mer bredd, våga vara nördigare säger jag!
Det där biblioteksbesöket då, hur gick det med det? Nja, Babelböcker fanns det inga inne och jag reserverar av princip inte böcker om jag inte verkligen vill/behöver ha dem till något. Däremot fanns det mycket annat smått och gott, bland annat gallringsböcker för 5:-/st.
Så inköptes gjorde
- Besatta av Elif Batuman
- Hets! av Sven-Eric Liedman
- Nattens cirkus av Erin Morgenstern
- Den okända historien av Monica Ali
- Tony och Susan av Austin Wright
- Himmelsdalen av Marie Hermansson
- De hatade av Magnus Linton
Studierna är i gång!
Idag drar min kurs i litteraturvetenskap igång, något jag verkligen har sett fram mot! Lite överraskande fick jag dock nyss reda på en omkastning vad det gäller delkursernas ordning, så det blir inte alls utomeuropeisk litteratur efter den inledande kursen. Istället blir det delkursen Litteraturen i samhället och det är absolut ett spännande område det med.
Det är dock ett litet tag kvar innan det är dags, först blir det en grundläggande orienteringskurs. Detta innebär att jag denna vecka kommer grotta ner mig framför allt i boken Litteraturhistoriens grundbegrepp, vilken jag utgår från är litteraturvetenskapsnybörjarens bibel.
Det är dock ett litet tag kvar innan det är dags, först blir det en grundläggande orienteringskurs. Detta innebär att jag denna vecka kommer grotta ner mig framför allt i boken Litteraturhistoriens grundbegrepp, vilken jag utgår från är litteraturvetenskapsnybörjarens bibel.
31 augusti 2012
Rent hypotetiskt
Eftersom jag har en hel del annat att göra ska jag absolut inte åta mig några nya utmaningar. Absolut inte. Men det är klart, jag kan ju fundera på vad jag skulle ha läst om jag deltagit i Pocketlovers Tre på tre-utmaning. Rent hypotetiskt alltså. Faktum är att jag i snart en vecka varje kväll grubblat på vad jag skulle ha valt för ett smart tema som lät mig läsa både hyllvärmare, skojigheter och bra-att-ha-läst. Rent hypotetiskt. Behöver jag säga att det tagit tid att somna? Surfa på bokus, kolla olästa-listan, kika på andras teman, surfa lite på bokus igen.
Jag har nog kommit fram till att jag, rent hypotetiskt, skulle ha kört ett novellsamlingstema. Båten av Nam Le verkar vara en sån som alla har läst och gillat. Den perfekte vännen av Jonas Karlsson är jag säker på att jag kommer att gilla, jag tyckte nämligen mycket om Det andra målet. Kina berättar: Solskenet i munnen har många författare, men är utgiven av Tranan och den ser jag fram mot att läsa eftersom jag läst väldigt lite kinesisk litteratur i min dag. Dessutom ingår delar av den som kurslitteratur i litteraturvetenskapen jag läser.
Det bästa av allt är dock att samtliga tre redan har stått i hyllan ett bra tag och skulle må alldeles utmärkt av att läsas inom tre månader. Rent hypotetiskt alltså.
Jag har nog kommit fram till att jag, rent hypotetiskt, skulle ha kört ett novellsamlingstema. Båten av Nam Le verkar vara en sån som alla har läst och gillat. Den perfekte vännen av Jonas Karlsson är jag säker på att jag kommer att gilla, jag tyckte nämligen mycket om Det andra målet. Kina berättar: Solskenet i munnen har många författare, men är utgiven av Tranan och den ser jag fram mot att läsa eftersom jag läst väldigt lite kinesisk litteratur i min dag. Dessutom ingår delar av den som kurslitteratur i litteraturvetenskapen jag läser.
Det bästa av allt är dock att samtliga tre redan har stått i hyllan ett bra tag och skulle må alldeles utmärkt av att läsas inom tre månader. Rent hypotetiskt alltså.
29 augusti 2012
Ibland känner jag mig schizofren...
Det kanske ligger i nördens natur, men ibland känns det som att jag har helt olika personligheter beroende på i vilket sammanhang jag ses. Till exempel så är jag hästtjej. Hästtjejer per definition tenderar nog att vara ganska nördiga, men jag har dessutom snöat in på avel i allmänhet och avel på Nordsvenska brukshästar i synnerhet. Så förutom allt det där vanliga med mockning, ryktande, ridande och körande så ägnar jag mängder med tid åt att läsa stamböcker, kika efter gamla foton på nätet, leta i databaser osv osv. Och jag sover med hingstkatalogen i sängen...
Detta personlighetsdrag att helt kunna snöa in på något gör det roligt med teman, exempelvis när det gäller litteratur eller film. Jag hoppas kunna göra något mer av det framöver, men just nu är det annat som hägrar. För att kicka igång studiemotivationen efter föräldraledigheten ska jag läsa litteraturvetenskap! Jippie! Jag har längtat i åratal efter det och nu känns det helt rätt (apropå att snöa in på något...). Kursen är 30 hp som läses på distans på halvfart. Den rör modernare litteratur och kan kombineras med en liknande kurs för äldre litteratur om man vill bli fullärd. Jag är alldeles för ovan vid att läsa äldre litteratur, så därför fick det bli denna. Det går att läsa mer om kursen här.
Detta personlighetsdrag att helt kunna snöa in på något gör det roligt med teman, exempelvis när det gäller litteratur eller film. Jag hoppas kunna göra något mer av det framöver, men just nu är det annat som hägrar. För att kicka igång studiemotivationen efter föräldraledigheten ska jag läsa litteraturvetenskap! Jippie! Jag har längtat i åratal efter det och nu känns det helt rätt (apropå att snöa in på något...). Kursen är 30 hp som läses på distans på halvfart. Den rör modernare litteratur och kan kombineras med en liknande kurs för äldre litteratur om man vill bli fullärd. Jag är alldeles för ovan vid att läsa äldre litteratur, så därför fick det bli denna. Det går att läsa mer om kursen här.
8 juli 2012
Var är Ewert?
Håller som bäst på att läsa Roslund & Hellströms senaste bok, Två soldater. En riktigt längtbok då jag verkligen uppskattat samtliga deras tidigare böcker. Men nu har jag läst drygt 200 sidor och undrar vad de lagt sig till med för språkvanor egentligen? Väldigt omständigt och sönderhackat skrivsätt som jag inte riktigt gillar och som jag inte heller tycker tillfört berättelsen något.
Och var är Ewert? Huvudpersonen, polisen, the one and only har hittills lyst med sin frånvaro. Jag är än så länge lite besviken faktiskt, även om jag tycker gängkriminalitetens natur är skickligt beskriven.
Och var är Ewert? Huvudpersonen, polisen, the one and only har hittills lyst med sin frånvaro. Jag är än så länge lite besviken faktiskt, även om jag tycker gängkriminalitetens natur är skickligt beskriven.
7 juli 2012
Sommarhögar
Jag älskar att ha ett par riktigt rejäla högar med längt-böcker att plocka av. Alldeles beroende på tycke och smak för stunden kan jag nappa åt mig något jag länge längtat efter att läsa. Dessa högar följer mig mellan mina olika favoritläsplatser, sovrummet, soffan, köket, altanen, skuggan på baksidan osv osv. Detta beror helt enkelt på att åsynen av högarna gör mig så himla inspirerad att läsa mer. Istället för att göra mig stressad, blir jag tvärtom avslappnad av att veta att jag har så mycket förmodade bra böcker inom räckhåll.
Så, sommarens inspirationshögar är klara. De kommer säkert fyllas på och ändras, men för tillfället ser de ut på följande sätt och är en salig blandning av biblioteksböcker och egna fynd eller fullprisböcker.
Sommarläsning alltså, allt som allt 17 böcker i mina högar. Reflektion över det faktum att jag läst totalt 17 böcker hittills i år och att det är en utopi att jag skulle hinna läsa dessa i sommar? Nää, onödigt.
Så, sommarens inspirationshögar är klara. De kommer säkert fyllas på och ändras, men för tillfället ser de ut på följande sätt och är en salig blandning av biblioteksböcker och egna fynd eller fullprisböcker.
- Drömbokhandeln av Laurence Cossé
- Dödssynden av Harper Lee
- Jag älskar dig inte av Christina Stielli
- [geim] av Anders de la Motte
- Fantomsmärtor av Barbara Voors
- Den motvillige journalisten - Välgörarna av Kino & Nordberg
- Morgon i Jenin av Susan Abulhawa
- Främlingen i huset av Sarah Waters
- Darling Jim av Christian Mørk
- Iskällaren av Minette Walters
- Två soldater av Roslund & Hellström
- Sista testamentet av James Frey
- Nattpatrullen av Sergej Lukjanenko
- Korparna av Tomas Bannerhed
- Vägen av Cormac McCarthy
- Världskrig Z av Max Brooks
- Sveriges historia 13000 f.Kr. - 600 e.Kr. av Stig Welinder
Sommarläsning alltså, allt som allt 17 böcker i mina högar. Reflektion över det faktum att jag läst totalt 17 böcker hittills i år och att det är en utopi att jag skulle hinna läsa dessa i sommar? Nää, onödigt.
2 juli 2012
Kvartalsrapport 2 2012
Ytterligare ett kvartal är till ända och det har väl inte varit det bästa rent läsmässigt. Tyckte dock jag fick upp ett skönt flyt på slutet och har då varit rätt nöjd med kvantiteten på min läsning med tanke på övriga saker här i livet. Kvalitetsmässigt har det varit helt okej, men bara en riktigt pangbra bok. Jag har under årets andra kvartal läst följande böcker:
"Erebos" - Ursula Poznanski
"Cirkeln" - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (omläsning)
"Mörk jord" - Belinda Bauer
"Jag ska egentligen inte jobba här" - Sara Beischer
"Monsterbiff till middag? Fusket och snusket med vårt älskade kött." - Torbjörn Esping & Ylva Esping
"Här ligger jag och blöder" - Jenny Jägerfeld
"Alla mina vänner är superhjältar" - Andrew Kaufman
"Dyngkåt och hur helig som helst" - Mia Skäringer
Antal böcker på engelska/tyska/spanska: 0/0/0
Antal omläsningar: 1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 3
Antal grafiska romaner: 0
Antal tegelstenar: 1
Antal biblioteksböcker: 8
Antal e-böcker: 2
Sammanlagt antal: 8
Kvartalets bästa: Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder. Fantastiskt bra ungdomsbok och jag ser fram mot att höra henne sommarprata i P1 snart!
Kvartalets sämsta: Det var inget riktigt bottennapp, men Cirkeln, Alla mina vänner är superhjältar och Dyngkåt och hur helig som helst var ganska mediokra i mina ögon även om samtliga hade något tilltalande.
Kvartalets överraskning: Att samtliga lästa böcker är lånade från biblioteket! Trots att jag är sjukt sugen på att köpa en massa böcker och ju har min egen variant av köpstopp i Läs 3 för 1 har jag inte lyckats läsa ut en enda av de som står i mina egna hyllor.
Kvartalets besvikelse: Att jag inte orkat skriva en endaste liten recension! Sjukt dåligt, jag ska genast örfila mig själv och lovar bot och bättring till nästa kvartal.
"Erebos" - Ursula Poznanski
"Cirkeln" - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (omläsning)
"Mörk jord" - Belinda Bauer
"Jag ska egentligen inte jobba här" - Sara Beischer
"Monsterbiff till middag? Fusket och snusket med vårt älskade kött." - Torbjörn Esping & Ylva Esping
"Här ligger jag och blöder" - Jenny Jägerfeld
"Alla mina vänner är superhjältar" - Andrew Kaufman
"Dyngkåt och hur helig som helst" - Mia Skäringer
Antal böcker på engelska/tyska/spanska: 0/0/0
Antal omläsningar: 1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 3
Antal grafiska romaner: 0
Antal tegelstenar: 1
Antal biblioteksböcker: 8
Antal e-böcker: 2
Sammanlagt antal: 8
Kvartalets bästa: Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder. Fantastiskt bra ungdomsbok och jag ser fram mot att höra henne sommarprata i P1 snart!
Kvartalets sämsta: Det var inget riktigt bottennapp, men Cirkeln, Alla mina vänner är superhjältar och Dyngkåt och hur helig som helst var ganska mediokra i mina ögon även om samtliga hade något tilltalande.
Kvartalets överraskning: Att samtliga lästa böcker är lånade från biblioteket! Trots att jag är sjukt sugen på att köpa en massa böcker och ju har min egen variant av köpstopp i Läs 3 för 1 har jag inte lyckats läsa ut en enda av de som står i mina egna hyllor.
Kvartalets besvikelse: Att jag inte orkat skriva en endaste liten recension! Sjukt dåligt, jag ska genast örfila mig själv och lovar bot och bättring till nästa kvartal.
29 maj 2012
Fiktiva yrkesskildringar är i min smak!
Har precis haft en kvälls kvalitetstid med mig själv och min läsning. Läste då ut Sara Beischers debutroman Jag ska egentligen inte jobba här och det slår mig, på nytt faktiskt då det också tidigare slagit mig, att jag verkligen gillar att läsa skildringar från helt vanliga yrken. Som om en tjej som jobbar som timvik på ett ålderdomshem.
Polisyrket är väl det jag läst mest om i litteraturväg och det känner jag mig ganska mätt på ur just yrkesperspektivet. Men jag skulle gärna läsa en välskriven roman om exempelvis en lärares vardag. Har ni några tips på bra skildringar av yrkeslivet?
Polisyrket är väl det jag läst mest om i litteraturväg och det känner jag mig ganska mätt på ur just yrkesperspektivet. Men jag skulle gärna läsa en välskriven roman om exempelvis en lärares vardag. Har ni några tips på bra skildringar av yrkeslivet?
4 maj 2012
Inte som de andra barnen
Det finns en bok som tokhyllats av recensenter, bokbloggare och alla läsare jag stött på. Boken är aktuell i dagarna, eftersom uppföljaren precis har släppts. Det är självklart Cirkeln jag talar om. Jag läste den för första gången för ganska exakt ett år sedan och ville nu fräscha upp minnet lite, varför en omläsning blev aktuell.
Jag måste nog konstatera att jag är udda. Den är okej i min mening, men inte mer än så. De magiska inslagen känns rent av ointressanta (det måste ju verkligen vara ett underbetyg till en bok där magin har en så pass central roll), men styrkan finns i personporträtten. Och med så många huvudpersoner vill det ju till att mejsla ut karaktäristiska drag, så jag förstår att det blir lite stereotypt ibland. Jag tycker ändå det är ganska tragiskt att det räcker med sex individer, var och en åt sin ytterlighet, för att Sveriges läsarskara unisont ska kunna identifiera sig och därmed älska boken.
Men jag är som sagt inte som de andra barnen...
Jag måste nog konstatera att jag är udda. Den är okej i min mening, men inte mer än så. De magiska inslagen känns rent av ointressanta (det måste ju verkligen vara ett underbetyg till en bok där magin har en så pass central roll), men styrkan finns i personporträtten. Och med så många huvudpersoner vill det ju till att mejsla ut karaktäristiska drag, så jag förstår att det blir lite stereotypt ibland. Jag tycker ändå det är ganska tragiskt att det räcker med sex individer, var och en åt sin ytterlighet, för att Sveriges läsarskara unisont ska kunna identifiera sig och därmed älska boken.
Men jag är som sagt inte som de andra barnen...
2 maj 2012
Att skapa lite läsglädje
Alltså, det här med läsning har gått så segt så segt de senaste månaderna. Egentligen är jag ganska pigg och glad åt vårens ankomst, men i nio fall av tio är det iPhonen som fått uppmärksamhet när jag haft tid över. Trist!
Frågan är väl var i problemets kärna ligger. Jag kom fram till att jag hade listat alltför många böcker att läsa och i det stora hela blivit ganska osugen på alltihopa. Men nu tror jag att jag funnit botemedlet!
Om jag inte blir botad av det här så vet jag inte vad jag ska göra.
Frågan är väl var i problemets kärna ligger. Jag kom fram till att jag hade listat alltför många böcker att läsa och i det stora hela blivit ganska osugen på alltihopa. Men nu tror jag att jag funnit botemedlet!
- Besök biblioteket IRL. Bibblan har en himla massa böcker som kostar gratis att låna hem. Jag har gått runt och insupit atmosfären (faktiskt även tillsammans med den numera halvåriga sonen som också äääälskade stället(!)) och pillat på böckerna. Har lånat hem, läst och gillat Erebos (recension är på gång) och har Vägen, Sveriges historia, Extremt högt och otroligt nära, Mörk jord, Monsterbiff till middag? och Här ligger jag och blöder kvar.
- Besök biblioteket på nätet. Jag älskar verkligen min Padda, den är perfekt att läsa på kvällarna för att inte väcka upp resten av familjen med att tända en läslampa. Just nu laddar jag för att Eld ska dyka upp som lånbar genom att läsa om Cirkeln. Jag har dessutom Mannen som föll i glömska och Jag skulle aldrig ljuga för dig hemladdade. Men det finns många fler godbitar att hämta, mycket lyxigt!
- Delta i lite uppiggande tävlingar (med böcker i pris, givetvis) som anordnas. Själv är jag med i Lingonhjärtas utlottning och även Eli läser & skrivers jubileumstävling, båda är bokbloggar jag varmt kan rekommendera.
- Om man, mot all förmodan, inte vinner i tävlingarna är det dags att hoppa över skakeln och bryta mot Läs 3 för 1, min egenhändigt komponerade variant på köpstopp. Jag har redan beställt Två soldater (hallå, Roslund och Hellström jue!) och eftersom en bok inte kan resa ensam åkte även Drömbokhandeln (låter som bästa ordinationen för en lässvacka!) med i paketet. Och även Jellicoe Road ligger farligt till, helt klart. Om jag nu inte vinner.
- Läs inspirerande bokbloggar! Jag har en del bloggar jag följer (och som förvisso är en del av boven till lässvackan), men all den läsglädje de sprider är helt oslagbar. Just idag vill jag lite extra uppmärksamma 100 Fiktiviteter där Helena presenterar hundra böcker som betytt mycket för henne. Dessutom med små kommentarer till varje bok. Ett riktigt mastodontprojekt, men ack så mycket glädjande tips.
Om jag inte blir botad av det här så vet jag inte vad jag ska göra.
1 april 2012
Kvartalsrapport 1 2012
Så var då det första kvartalet till ända. Istället för att rapportera av vad jag läst varje månad (vilket inte skulle bli någon lång lista...) klumpar jag ihop 3 månader och kör en kvartalsrapport istället. Således, under 2012 har jag fram till och med mars läst;
"Misterioso" - Arne Dahl
"The Ghost and the Goth" - Stacey Kade
"Mats kamp" - Mats Jonsson
"Hey Princess" - Mats Jonsson
"Mats kamp" - Mats Jonsson
"Det fördolda" - Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
"Lärjungen" - Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
"Pojken i skogen" - Mats Jonsson
Antal böcker på engelska/tyska/spanska: 1/0/0
Antal omläsningar: 1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal grafiska romaner: 4
Antal tegelstenar: 0
Antal biblioteksböcker: 4
Antal e-böcker: 2
Sammanlagt antal: 8
Kvartalets bästa: Mats kamp, helt klart. Älskade det kärleksfulla familjeporträttet sönder och samman.
Kvartalets sämsta: The Ghost and the Goth, så ytligt, så sliskigt, så dåååligt.
Kvartalets överraskning: Hur mycket jag kan reta upp mig på en styckeindelning. Och hur pass bra jag tyckte om Arne Dahl.
Kvartalets besvikelse: Antalet lästa böcker i allmänhet, antalet lästa Strindberg och antalet lästa tegelstenar (jag älskar ju tegelstenar!) i synnerhet.
"Misterioso" - Arne Dahl
"The Ghost and the Goth" - Stacey Kade
"Mats kamp" - Mats Jonsson
"Hey Princess" - Mats Jonsson
"Mats kamp" - Mats Jonsson
"Det fördolda" - Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
"Lärjungen" - Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
"Pojken i skogen" - Mats Jonsson
Antal böcker på engelska/tyska/spanska: 1/0/0
Antal omläsningar: 1
Antal novellsamlingar: 0
Antal ungdomsböcker: 1
Antal grafiska romaner: 4
Antal tegelstenar: 0
Antal biblioteksböcker: 4
Antal e-böcker: 2
Sammanlagt antal: 8
Kvartalets bästa: Mats kamp, helt klart. Älskade det kärleksfulla familjeporträttet sönder och samman.
Kvartalets sämsta: The Ghost and the Goth, så ytligt, så sliskigt, så dåååligt.
Kvartalets överraskning: Hur mycket jag kan reta upp mig på en styckeindelning. Och hur pass bra jag tyckte om Arne Dahl.
Kvartalets besvikelse: Antalet lästa böcker i allmänhet, antalet lästa Strindberg och antalet lästa tegelstenar (jag älskar ju tegelstenar!) i synnerhet.
28 februari 2012
Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt
Jag har en tid haft lite problem med att hitta läsflyt, antagligen beror det mestadels på att jag företrädelsevis läser i sängen innan jag ska sova och att jag numera inte vågar tända läslampan när mitt barn har somnat. Således behövde jag något relativt lättuggat och jag behövde det i e-boksform - räddningen vid brist på läslampa! Jag snodde helt sonika Paddan i familjen och surfade in på bibliotekets e-boksida. Jag hade i förväg läst en del positiva recensioner av Det fördolda och eftersom en uppföljare är i ropet var jag heller inte rädd för den omskrivna cliff-hangern. Ett klick och sen var den hemma.
Boken utspelar sig i Västerås där en ung kille försvinner och sedemera påträffas död. En riksomfattande mordutredningsgrupp kallas in och givetvis uppstår vissa slitningar mellan denna grupp och lokalpolisen. Psykologen och profileraren Sebastian Bergman har tidigare arbetat i nämnda grupp och råkar av en händelse bli insyltad i mordutredningen. Ja, egentligen är det inte direkt någon slump. Han behöver polisens register av personliga skäl och snackar därför till sig en plats i utredningen, trots att ingen egentligen vill ha honom där. Och han kopplar inte precis på den stora charmen för att någon ska ändra inställning till honom heller.
Den här boken tycker jag har sin styrka i porträtten av de mer aviga figurerna. Även om Sebastian retar mig en hel del, har jag förståelse för hur han fungerar som person. Hans problematik med bland annat sexmissbruk skildras på ett sätt som jag köper, det är inte lätt att få till män som är guds gåva till kvinnligheten på ett trovärdigt sätt men det är något som verkligen lyckas här. Likaså sympatiserar jag starkt med den lokalpolis som begår misstag på misstag som visar sig vara ödesdigra, både för honom som person och för hans karriär. Å ena sidan skulle man kunna se honom som en riktig skitstövel, men jag tycker han görs väldigt mänsklig. Inte rakt igenom korkad, inte rakt igenom ond, men en ganska vanlig typ som det inte går så bra för.
Tyvärr gör själva mordhistorien mig alldeles sömnig. Inblandade anhöriga och misstänkta beter sig i mina ögon väldigt märkligt och jag känner aldrig att jag blir särskilt engagerad i att få reda på vem mördaren är. Och varför måste alla städer mindre än Stockholm skildras som små, sömniga och att alla som växt upp där, flyttat därifrån och "lyckats" med sina liv är så avigt inställda till dem att de inte kan stanna en minut längre än nödvändigt? Jag kan bara känna att jag har läst det förr, många gånger, och skulle som omväxling gärna läsa lite om hemvändarnostalgi där människor känner värme för sin uppväxtort.
Gällande språket så är det funktionellt för historien, men inget jag gör vågen över. Något som däremot verkligen retar upp mig är att författarna inte styckeindelar ordentligt. Istället är det fler än en gång då en helt ologisk person dyker upp i ett rum och det tar flera rader innan jag begriper att ett scenbyte har skett utan att jag uppmärksammats på det. Jag förstår inte greppet alls, tycker enbart det är fult, obekvämt och helt utan mening i den här historien. Det kan absolut finnas böcker där det finns poänger med att vara sparsam med radbrytningarna, men denna är definitivt inte en av dem. Enbart dålig service till mig som läsare.
Det blir totalt ett ganska ljummet omdöme till Det fördolda, boken har riktiga styrkor på sina håll men också riktiga svagheter. Antagligen kommer jag läsa uppföljaren medan jag har den här i färskt minne, men om inte uppföljaren redan varit utkommen hade jag nog inte lagt någon mer energi på denna serie.
Boken utspelar sig i Västerås där en ung kille försvinner och sedemera påträffas död. En riksomfattande mordutredningsgrupp kallas in och givetvis uppstår vissa slitningar mellan denna grupp och lokalpolisen. Psykologen och profileraren Sebastian Bergman har tidigare arbetat i nämnda grupp och råkar av en händelse bli insyltad i mordutredningen. Ja, egentligen är det inte direkt någon slump. Han behöver polisens register av personliga skäl och snackar därför till sig en plats i utredningen, trots att ingen egentligen vill ha honom där. Och han kopplar inte precis på den stora charmen för att någon ska ändra inställning till honom heller.
Den här boken tycker jag har sin styrka i porträtten av de mer aviga figurerna. Även om Sebastian retar mig en hel del, har jag förståelse för hur han fungerar som person. Hans problematik med bland annat sexmissbruk skildras på ett sätt som jag köper, det är inte lätt att få till män som är guds gåva till kvinnligheten på ett trovärdigt sätt men det är något som verkligen lyckas här. Likaså sympatiserar jag starkt med den lokalpolis som begår misstag på misstag som visar sig vara ödesdigra, både för honom som person och för hans karriär. Å ena sidan skulle man kunna se honom som en riktig skitstövel, men jag tycker han görs väldigt mänsklig. Inte rakt igenom korkad, inte rakt igenom ond, men en ganska vanlig typ som det inte går så bra för.
Tyvärr gör själva mordhistorien mig alldeles sömnig. Inblandade anhöriga och misstänkta beter sig i mina ögon väldigt märkligt och jag känner aldrig att jag blir särskilt engagerad i att få reda på vem mördaren är. Och varför måste alla städer mindre än Stockholm skildras som små, sömniga och att alla som växt upp där, flyttat därifrån och "lyckats" med sina liv är så avigt inställda till dem att de inte kan stanna en minut längre än nödvändigt? Jag kan bara känna att jag har läst det förr, många gånger, och skulle som omväxling gärna läsa lite om hemvändarnostalgi där människor känner värme för sin uppväxtort.
Gällande språket så är det funktionellt för historien, men inget jag gör vågen över. Något som däremot verkligen retar upp mig är att författarna inte styckeindelar ordentligt. Istället är det fler än en gång då en helt ologisk person dyker upp i ett rum och det tar flera rader innan jag begriper att ett scenbyte har skett utan att jag uppmärksammats på det. Jag förstår inte greppet alls, tycker enbart det är fult, obekvämt och helt utan mening i den här historien. Det kan absolut finnas böcker där det finns poänger med att vara sparsam med radbrytningarna, men denna är definitivt inte en av dem. Enbart dålig service till mig som läsare.
Det blir totalt ett ganska ljummet omdöme till Det fördolda, boken har riktiga styrkor på sina håll men också riktiga svagheter. Antagligen kommer jag läsa uppföljaren medan jag har den här i färskt minne, men om inte uppföljaren redan varit utkommen hade jag nog inte lagt någon mer energi på denna serie.
Etiketter:
Deckare,
Hans Rosenfeldt,
Läst 2012,
Michael Hjorth,
Recensioner
24 februari 2012
Bokrean, har den gått obemärkt förbi?
Nej, naturligtvis inte. Men min sammanställning över olästa böcker som jag äger dämpade ha-begäret en hel del. Dessutom tycker jag det är ett jäkla oskick att inte längre skicka ut några reakataloger, åtminstone inte till oss lantisar. Jag hämtade mig en katalog hos den lokala bokhandeln, men är annars hänvisad till nätet. Och det är verkligen inte samma sak att bläddra i en katalog på datorn som att faktiskt ha den i handen. Minus redan där alltså. Ganska många trevliga titlar i mitt tycke, men inte direkt till några fyndpriser. När böckerna kostar över hundra spänn tycker jag man borde skämmas för att sätta ut dem som reatitlar... Kom igen när man får en hel kasse böcker för det priset liksom.
Så trots en kortare visit i lokala bokhandeln på själva startdagen av rean, har jag (ännu) inget köpt. Mest sugen blev jag på några av nätbokhandlarnas titlar, men när det är rea skulle jag hellre stötta några av de fysiska bokhandlar som faktiskt finns kvar. Således - inget köpt alls, inte ens beställt. Jag håller nog fast vid mitt läs 3 för 1 och i så fall har jag en del läsning kvar innan jag får köpa mig någon ny bok. Kanske blir det då en reabok, men det känns som det lika gärna kan bli någon till ett äkta reapris. Det vill säga på loppis.
Så trots en kortare visit i lokala bokhandeln på själva startdagen av rean, har jag (ännu) inget köpt. Mest sugen blev jag på några av nätbokhandlarnas titlar, men när det är rea skulle jag hellre stötta några av de fysiska bokhandlar som faktiskt finns kvar. Således - inget köpt alls, inte ens beställt. Jag håller nog fast vid mitt läs 3 för 1 och i så fall har jag en del läsning kvar innan jag får köpa mig någon ny bok. Kanske blir det då en reabok, men det känns som det lika gärna kan bli någon till ett äkta reapris. Det vill säga på loppis.
Mats kamp av Mats Jonsson
Så har jag äntligen satt tänderna i en av mina julklappsböcker. Jag är ganska ny på det här med grafiska romaner, har läst både samhällskritik av Liv Strömqvist och en del fantasyinriktade serier i vuxen ålder, med varierande tycke. Detta är dock första gången jag läser någon slags biografi i det formatet och hade väl vissa skeptiska funderingar kring hur det skulle fungera.
Till en början får jag mina farhågor bekräftade, serien är svart-vit och jag är genuint dålig på att hålla isär karaktärer. I vanliga romaner är det ett problem och i grafiska romaner kan det bli ett jätteproblem om inte karaktärerna är tillräckligt karaktäristiska, om ni förstår vad jag menar. Lägg därtill en miljö med noll identifikationsfaktorer (Stockholms innerstad, indie-pop och uteliv) och näää. Inget för mig. Men...
...sen blir det plötsligt dags att bilda familj och identifikationsfaktorernas ökning rör sig mot oändligheten. Jag blev förälder för första gången för fyra månader sen, självklart är graviditet, förlossning och småbarnstid något som är högaktuellt för mig. Det är dock inte bara igenkänningsfaktorn som gör det hela intressant. Författaren skapar ett så ful-fint porträtt över sin familj och sitt liv. Ett porträtt som skildrar allt det vackra, kärleken till både sin fru och sin dotter, men också det mindre vackra i vardagen när man tappar bort varandra, när omständigheter som arbete, räntor eller en inte längre aktuell adress försvårar familjelyckan.
För mig är det alldeles obegripligt hur han lyckas skriva så utelämnande, men ändå respektfullt. Bland det svåraste med att skriva en självbiografi måste vara just att nära anhöriga kommer bli sårade på ett eller annat sätt. När det gäller Mats Kamp har jag dock svårt att se att hans dotter kommer ha något annat än glädje av boken när hon blir mogen nog att läsa den.
Ja, jag är alldeles tagen. Nog för att jag är en omläsare av rang, men det är ovanligt att jag läser om väldigt tätt inpå första upplevelsen av en bok. Efter att jag läst ut Mats kamp gick jag dock direkt till biblioteket och lånade den föregående Hey Princess och därefter läste jag Mats kamp ännu en gång. Fortfarande rörd. Är inte detta en rekommendation vet jag inte vad som är det. Läs!
Till en början får jag mina farhågor bekräftade, serien är svart-vit och jag är genuint dålig på att hålla isär karaktärer. I vanliga romaner är det ett problem och i grafiska romaner kan det bli ett jätteproblem om inte karaktärerna är tillräckligt karaktäristiska, om ni förstår vad jag menar. Lägg därtill en miljö med noll identifikationsfaktorer (Stockholms innerstad, indie-pop och uteliv) och näää. Inget för mig. Men...
...sen blir det plötsligt dags att bilda familj och identifikationsfaktorernas ökning rör sig mot oändligheten. Jag blev förälder för första gången för fyra månader sen, självklart är graviditet, förlossning och småbarnstid något som är högaktuellt för mig. Det är dock inte bara igenkänningsfaktorn som gör det hela intressant. Författaren skapar ett så ful-fint porträtt över sin familj och sitt liv. Ett porträtt som skildrar allt det vackra, kärleken till både sin fru och sin dotter, men också det mindre vackra i vardagen när man tappar bort varandra, när omständigheter som arbete, räntor eller en inte längre aktuell adress försvårar familjelyckan.
För mig är det alldeles obegripligt hur han lyckas skriva så utelämnande, men ändå respektfullt. Bland det svåraste med att skriva en självbiografi måste vara just att nära anhöriga kommer bli sårade på ett eller annat sätt. När det gäller Mats Kamp har jag dock svårt att se att hans dotter kommer ha något annat än glädje av boken när hon blir mogen nog att läsa den.
Ja, jag är alldeles tagen. Nog för att jag är en omläsare av rang, men det är ovanligt att jag läser om väldigt tätt inpå första upplevelsen av en bok. Efter att jag läst ut Mats kamp gick jag dock direkt till biblioteket och lånade den föregående Hey Princess och därefter läste jag Mats kamp ännu en gång. Fortfarande rörd. Är inte detta en rekommendation vet jag inte vad som är det. Läs!
Etiketter:
Grafiska romaner,
Läst 2012,
Mats Jonsson,
Omläsning,
Recensioner
5 februari 2012
The Ghost and the Goth av Stacey Kade
Alona Dare är skolans mest populära och eftertraktade tjej. Hon har allt man kan önska sig; status, utseende, kompisar och pojkvän. Alona dör dock i en bussolycka, men verkar dömd att stanna i form av ett spöke. De första dagarna finner hon det roande att se hur hon sörjs och hur mycket hon har betytt för så många, men ganska snart börjar det bli obehagligt. Från att ha stått i centrum kan hon helt plötsligt se allt, men ingen ser henne.
Ingen förutom Will Killian som har den ovanliga, och inte helt oproblematiska, förmågan att se de spöken som inte gått vidare till vad nu livet efter detta har att erbjuda. Denna förmåga gör att han anses som konstig, knäpp, psykiskt sjuk och han är helt enkelt långt ifrån Alonas vanliga umgängeskrets. Ändock har hon inte särskilt mycket annat att välja på än att söka hans hjälp.
Boken är den första i en trilogi (såklart, i dessa dagar är väl allt annat otänkbart...) och är skriven så att vartannat kapitel växlar mellan ömsom Alona och ömsom Will som berättare. Tyvärr är den bitvis skriven i en mästrande ton riktad mot läsaren, något jag är allergisk mot bortsett från om det är i brevform. Huvudkaraktärerna är såklart ytterligheternas ytterligheter och så stereotypa att de är tråkiga.
Det jag gillar med boken är hur det övernaturliga beskrivs i relativt rimliga ordalag, hur Will uppfattas av sin omgivning och problemen med detta känns helt naturliga. Tyvärr förlåter inte detta lilla glädjeämne att boken är skriven med ett uselt språk, karaktärer som både är ointressanta och ologiska och en handling som är seg som sirap.
Jag älskar vanligtvis detaljerade beskrivningar, vill näst intill ha en handling i realtid och inte att det hoppas över en massa som sedan återberättas. Jag har blivit mer förlåtande kring detta med åren, men när varje mosaiksten i skolans entréhall beskrivs, när dialogerna endast är ytliga, käbbliga och inte för handlingen framåt alls... Ja, till och med jag har fått en överdos nu.
Lägg helt enkelt din tid på något annat än att läsa The Ghost and the Goth, det är mitt råd.
Ingen förutom Will Killian som har den ovanliga, och inte helt oproblematiska, förmågan att se de spöken som inte gått vidare till vad nu livet efter detta har att erbjuda. Denna förmåga gör att han anses som konstig, knäpp, psykiskt sjuk och han är helt enkelt långt ifrån Alonas vanliga umgängeskrets. Ändock har hon inte särskilt mycket annat att välja på än att söka hans hjälp.
Boken är den första i en trilogi (såklart, i dessa dagar är väl allt annat otänkbart...) och är skriven så att vartannat kapitel växlar mellan ömsom Alona och ömsom Will som berättare. Tyvärr är den bitvis skriven i en mästrande ton riktad mot läsaren, något jag är allergisk mot bortsett från om det är i brevform. Huvudkaraktärerna är såklart ytterligheternas ytterligheter och så stereotypa att de är tråkiga.
Det jag gillar med boken är hur det övernaturliga beskrivs i relativt rimliga ordalag, hur Will uppfattas av sin omgivning och problemen med detta känns helt naturliga. Tyvärr förlåter inte detta lilla glädjeämne att boken är skriven med ett uselt språk, karaktärer som både är ointressanta och ologiska och en handling som är seg som sirap.
Jag älskar vanligtvis detaljerade beskrivningar, vill näst intill ha en handling i realtid och inte att det hoppas över en massa som sedan återberättas. Jag har blivit mer förlåtande kring detta med åren, men när varje mosaiksten i skolans entréhall beskrivs, när dialogerna endast är ytliga, käbbliga och inte för handlingen framåt alls... Ja, till och med jag har fått en överdos nu.
Lägg helt enkelt din tid på något annat än att läsa The Ghost and the Goth, det är mitt råd.
Etiketter:
Läst 2012,
Recensioner,
Stacey Kade,
Ungdomsböcker
31 januari 2012
Tematrio - småsuktande efter oläst
Lyrans noblesser frågar varje vecka efter en trio av någonting. Denna vecka ber hon oss berätta om tre författare vi inte läst något av, men är sugna på. Jag kan på en gång meddela att min högst opublicerade lista består av betydligt fler än tre namn, men jag väljer väl tre jag är lite extra sugen på just nu.
1. Monica Ali är en författare som jag inte hört talas om förrän precis nyligen. Helt plötsligt ser jag henne överallt och jag tror jag skulle tycka om det hon skriver. Är nog mest sugen på Brick Lane, men också I köket verkar lockande.
2. Ian McEwan har funnits desto längre i mitt medvetande och jag gjorde ju slag i saken och köpte Hetta i min senaste bokbeställning. Den handlar om en fysiker och är en satir, hur stor chans är det att jag inte ska gilla den? Är riktigt pepp på den och om jag gillar den så mycket som jag tror att jag kommer göra, så finns det ju faktiskt en ganska rejäl produktion av McEwan sen tidigare. Det är fördelen med att upptäcka författare som har hållt på ett tag.
3. Christine Falkenland är också en författare jag har följt ett tag, men aldrig kommit mig för att läsa. Jag tror det är lite antingen eller gällande henne, antingen kommer jag älska henne eller inte vilja läsa ett ord mer när jag slagit ihop första boken. Jag hoppas snart kunna ta reda på vilket, för om det blir en fullträff finns det ju även här en del utgivet att plocka av.
1. Monica Ali är en författare som jag inte hört talas om förrän precis nyligen. Helt plötsligt ser jag henne överallt och jag tror jag skulle tycka om det hon skriver. Är nog mest sugen på Brick Lane, men också I köket verkar lockande.
2. Ian McEwan har funnits desto längre i mitt medvetande och jag gjorde ju slag i saken och köpte Hetta i min senaste bokbeställning. Den handlar om en fysiker och är en satir, hur stor chans är det att jag inte ska gilla den? Är riktigt pepp på den och om jag gillar den så mycket som jag tror att jag kommer göra, så finns det ju faktiskt en ganska rejäl produktion av McEwan sen tidigare. Det är fördelen med att upptäcka författare som har hållt på ett tag.
3. Christine Falkenland är också en författare jag har följt ett tag, men aldrig kommit mig för att läsa. Jag tror det är lite antingen eller gällande henne, antingen kommer jag älska henne eller inte vilja läsa ett ord mer när jag slagit ihop första boken. Jag hoppas snart kunna ta reda på vilket, för om det blir en fullträff finns det ju även här en del utgivet att plocka av.
Läslustknep
Januari har verkligen varit seg ur läsningssynpunkt. Endast tre böcker har det blivit, det lär inte hinnas någon mer under dagen, och två av dem påbörjade jag innan års- och månadsskiftet. Nu har jag i alla fall fått upp suget igen och det tillskriver jag i första hand en film, faktiskt. Förra helgen gick nämligen Jane Austen Book Club på SVT och jag såg den med glädje. Filmen bygger förstås på en bok med samma namn, men det är inte i därför jag skriver detta inlägg, utan för att den ingav en så varm och härlig känsla till det här med läsning. Och bokcirklande, herregud vad jag blev sugen på att bokcirkla! Nu är det lite svårt att ta sig för sådana saker när man som jag har väldigt mycket jag behöver göra på väldigt lite barnfri tid, men då finns ju det underbara fenomenet kulturradion.
P1 har nämligen kört ett gäng olika bokcirklar och om man inte följde dem går det bra att ladda ner pod-versioner från Sveriges radios hemsida. Fantastiskt! Jag har Blonde i min ägo och har Buddenbrooks i hyllan med lånade böcker. Perfekta att starta med alltså och jag är dessutom sugen på att läsa samtliga böcker det har cirklats om tidigare.
Och, helt apropå, kanske vore det läge att faktiskt läsa någon Austen också?
P1 har nämligen kört ett gäng olika bokcirklar och om man inte följde dem går det bra att ladda ner pod-versioner från Sveriges radios hemsida. Fantastiskt! Jag har Blonde i min ägo och har Buddenbrooks i hyllan med lånade böcker. Perfekta att starta med alltså och jag är dessutom sugen på att läsa samtliga böcker det har cirklats om tidigare.
Och, helt apropå, kanske vore det läge att faktiskt läsa någon Austen också?
18 januari 2012
Gamla böcker
Det är inte lätt att få tag i gamla böcker. I alla fall om man med "gamla" menar böcker som kom ut för mellan två och femton år sedan. Faktum är att det var en diskussion om böckers allt kortare bäst före-datum som gjorde mig peppad att starta den här bloggen. Jag läser trots allt väldigt sällan alldeles nyutkomna böcker och när jag väl läser en väldigt omtalad bok är det oftast långt efter att stormen lagt sig. Så, förutom mitt alldeles förträffligt egotrippade behov av att skriva och lista vad jag läser, kanske jag bidrar med något lite udda i den numera ganska massiva bokbloggosfären innehållande många som både läser mer och skriver bättre än jag gör.
Nåväl, det var inte om bloggens syfte det inlägget skulle handla egentligen. Jag har börjat förbereda nästa bokinköp, det jag får göra efter att ha avverkat ännu en trio. Eftersom jag precis håller på att avsluta bok nummer ett i trion, kan det tyckas vara väl optimistiskt/shopoholic-varning, men eftersom jag planerar att köpa fortsättningen på Arne Dahls deckarsvit om A-gruppen är det faktiskt inte så extremt. Jag har nämligen redan ett gäng Dahl-deckare och de är samtliga inbundna. Ergo, jag vill också ha Ont blod som inbunden bok. Det verkar vara omöjligt. Hos de vanliga bokhandlarna säljs den enbart i pocket och efter att ha dammsugit alla begagnat-ställen jag kan komma på har jag hittills gått bet. Någon som har tips? Är detta en sådan raritet att alla ägare håller hårt i sina exemplar eller vad?
Inte nog med det, jag fick i höstas ett infall att läsa den stora snackisen Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Det är några år sedan den kom nu, men författaren har ju gett ut annat under tiden och jag tycker att den fortfarande borde kunna sälja. Men icke, helt slut hos förlaget (både i pocket och inbundet) och jag tappade sugen. Kanske den köpes begagnat om jag hittar sugen igen, men just nu är det inte precis prioritet...
Nåväl, det var inte om bloggens syfte det inlägget skulle handla egentligen. Jag har börjat förbereda nästa bokinköp, det jag får göra efter att ha avverkat ännu en trio. Eftersom jag precis håller på att avsluta bok nummer ett i trion, kan det tyckas vara väl optimistiskt/shopoholic-varning, men eftersom jag planerar att köpa fortsättningen på Arne Dahls deckarsvit om A-gruppen är det faktiskt inte så extremt. Jag har nämligen redan ett gäng Dahl-deckare och de är samtliga inbundna. Ergo, jag vill också ha Ont blod som inbunden bok. Det verkar vara omöjligt. Hos de vanliga bokhandlarna säljs den enbart i pocket och efter att ha dammsugit alla begagnat-ställen jag kan komma på har jag hittills gått bet. Någon som har tips? Är detta en sådan raritet att alla ägare håller hårt i sina exemplar eller vad?
Inte nog med det, jag fick i höstas ett infall att läsa den stora snackisen Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Det är några år sedan den kom nu, men författaren har ju gett ut annat under tiden och jag tycker att den fortfarande borde kunna sälja. Men icke, helt slut hos förlaget (både i pocket och inbundet) och jag tappade sugen. Kanske den köpes begagnat om jag hittar sugen igen, men just nu är det inte precis prioritet...
Etiketter:
Arne Dahl,
Bokköp,
Jonathan Safran Foer,
Om bloggen
16 januari 2012
9 januari 2012
Boken är bäst.
Jag brukar alltid säga att boken är bättre än filmen, med ett fåtal undantag. Först tyckte jag att Misterioso var riktigt lovande som filmatisering. Jag gillar skådespelarvalen, de kändes som gjutna för sina karaktärer (till och med Magnus Samuelsson, även om jag kanske inte tänkt mig att Nyberg pratade östgötska) och det var stor pepp. Jag bortsåg från att de bytt kön på vissa karaktärer, det kändes faktiskt lite fräscht, och att de gjort om lite för att det skulle göra sig bättre i tv. Succé? Njae.
Efter ungefär halva del 1 spårar det ur. Det som förändrats för tv-anpassningen, till exempel tillvägagångssättet vid morden, gör handlingen ologisk och känslan försvinner. Och varför varför varför måste chefen bli inkompetent, oprofessionell och helt sakna ledaregenskaper i filmversionen? För att han blev en hon där? Suck. Att handlingen dessutom förlagts till nutid istället för 90-talet (då boken utspelar sig) känns bara meningslöst och den lilla charm som kunde funnits kvar i tv-versionen smulas sönder till ett intet. Allt fanns ju där, en bra historia, intressanta karaktärer och ett bra skådespelande gäng att framföra det hela. Var brast det?
Den inslängda städaren var min största behållning av dessa tre timmar, i övrigt kändes det bara klumpigt och taffligt.
Boken är bäst.
Efter ungefär halva del 1 spårar det ur. Det som förändrats för tv-anpassningen, till exempel tillvägagångssättet vid morden, gör handlingen ologisk och känslan försvinner. Och varför varför varför måste chefen bli inkompetent, oprofessionell och helt sakna ledaregenskaper i filmversionen? För att han blev en hon där? Suck. Att handlingen dessutom förlagts till nutid istället för 90-talet (då boken utspelar sig) känns bara meningslöst och den lilla charm som kunde funnits kvar i tv-versionen smulas sönder till ett intet. Allt fanns ju där, en bra historia, intressanta karaktärer och ett bra skådespelande gäng att framföra det hela. Var brast det?
Den inslängda städaren var min största behållning av dessa tre timmar, i övrigt kändes det bara klumpigt och taffligt.
Boken är bäst.
7 januari 2012
Bokusleverans numero 1 för året
Nu har jag svalt 9 böcker som stått olästa i bokhyllan och därmed samlat ihop mig till ett 3-pack nya fräscha (en bok kan ju inte resa ensam, ni vet...). Dessa hittade hem till mig idag så jag räknar det som årets första bokköp, även om de faktiskt beställdes före årsskiftet.
Pepp på samtliga tre!
Pepp på samtliga tre!
5 januari 2012
Julklappsböcker
Trots mitt berg av olästa böcker, eller kanske på grund av läs 3 för 1, fanns en del böcker på min önskelista. Två stycken bokliga julklappar fick jag och jag är mycket glad åt båda och ska nu sätta tänderna i en av dem. Mums!
Misterioso av Arne Dahl
Ett bankrån, ett gisslandrama och ett mord på en av näringslivets toppmän. Detta är vad som presenteras i inledningen av Misterioso och som uppenbart hänger ihop, om än inte på något uppenbart sätt. Paul Hjelm är, efter en relativt intetsägande karriär inom polisväsendet, på väg att bli sparkad. Men istället för att bli lämnad ute i kylan tas han plötsligt in i det allra innersta, den nyskapade A-gruppen som ska lösa mordet på finanspampen. Och det stannar, givetvis, inte vid ett mord utan utvecklar sig till en hel rad till synes riktade dåd mot just näringslivets toppnamn.
Anledningen till att jag alls plockade upp just denna bok just nu var en tv-trailer. Boken har nämligen blivit en tv-serie som visats nu i mellandagarna. Jag blev ganska sugen på att se den, men vill (nästan på ett maniskt vis) läsa boken före dess att jag ser filmen. Eller i detta fall tv-serien.
Jag kan inte klaga på den mellandagsläsningen, för bekantskapen med A-gruppen har varit mycket trevlig. Redan i första kapitlet byggs en stämning av att något är genuint fel upp och det ligger kvar och gnager hos mig. Språkhanteringen tycker jag är mycket roande och jag har alls inget emot att läsa böcker som innehåller ett eller annat ord som jag fårslå upp googla. En svensk deckare med helt okej historia, ett språk klart över medel och ett intressant persongalleri som det bara skrapats lite på ytan på. Jo, jag är mer än nöjd. Och det finns ju tio (?) böcker till att plöja, härligt!
Eftersom min läsfart inte är så där hiskeligt hög lät jag bli att se tv-serien i mellandagarna, men nu när boken är utläst är jag redo för reprisen på SVT24 imorgon kväll. Fredagen är räddad!
Anledningen till att jag alls plockade upp just denna bok just nu var en tv-trailer. Boken har nämligen blivit en tv-serie som visats nu i mellandagarna. Jag blev ganska sugen på att se den, men vill (nästan på ett maniskt vis) läsa boken före dess att jag ser filmen. Eller i detta fall tv-serien.
Jag kan inte klaga på den mellandagsläsningen, för bekantskapen med A-gruppen har varit mycket trevlig. Redan i första kapitlet byggs en stämning av att något är genuint fel upp och det ligger kvar och gnager hos mig. Språkhanteringen tycker jag är mycket roande och jag har alls inget emot att läsa böcker som innehåller ett eller annat ord som jag får
Eftersom min läsfart inte är så där hiskeligt hög lät jag bli att se tv-serien i mellandagarna, men nu när boken är utläst är jag redo för reprisen på SVT24 imorgon kväll. Fredagen är räddad!
3 januari 2012
Läs 3 för 1
Jag verkar inte vara ensam om fenomenet att ha alldeles för många olästa böcker i hyllan. Jag är antagligen också, utan konkurrens, värst när det kommer till kvantiteten med 321 olästa titlar så här långt. Jag håller nämligen på att gå igenom böckerna i min ägo och uppdaterar vartefter jag hittar fler. Problemet här är att jag planerar en bokhylla för just olästa böcker, dit nyinköp och gamla dammiga hänvisas tills dess att jag läst dem och de kan få sin rättmätiga plats i den ordinarie hyllan. Men jag inser att det är helt orimligt, av den enkla anledningen att alla mina olästa böcker inte kommer få plats i den väl tilltagna nya hyllan. Illa, illa.
Eftersom jag älskar att köpa böcker kan jag inte förmå mig till ett regelrätt köpstopp. Jag har dock sedan en tid tillbaka tillämpat principen läs tre böcker och köp en ny. Det fungerar riktigt bra faktiskt och sporrar till att ta tag i böcker som blivit liggande, samtidigt som jag ibland får ta mig an något helt nytt. Kurslitteratur och presenter är såklart undantagna detta, men i övrigt har jag hittills lyckats hålla mig till upplägget. Jag har ännu inte blivit utsatt för test i skarpt läge då jag missade bokmässan i höstas. Bokrean kommer därmed att bli en spännande tillställning...
Eftersom jag älskar att köpa böcker kan jag inte förmå mig till ett regelrätt köpstopp. Jag har dock sedan en tid tillbaka tillämpat principen läs tre böcker och köp en ny. Det fungerar riktigt bra faktiskt och sporrar till att ta tag i böcker som blivit liggande, samtidigt som jag ibland får ta mig an något helt nytt. Kurslitteratur och presenter är såklart undantagna detta, men i övrigt har jag hittills lyckats hålla mig till upplägget. Jag har ännu inte blivit utsatt för test i skarpt läge då jag missade bokmässan i höstas. Bokrean kommer därmed att bli en spännande tillställning...
Den första utmaningen: August Strindberg 2012
I år är det 100-årsjubileum. 100 år sedan Strindberg, en av de största svenska författarna genom tiderna, gick och dog. Kan man kalla firandet av en dödsdag för ett jubileum? Nåväl, jag har i vilket fall inte läst ett ord av karln och har ärligt talat inte varit så himla sugen på det heller. Därför blir den här utmaningen ganska passande och verkligen en utmaning i ordets rätta bemärkelse.
Ord och inga visor ordnar nämligen en Strindbergsutmaning som går ut på att läsa fyra valfria verk av honom under 2012. Det känns ganska maffigt, men kan förhoppningsvis gå. Jag håller som bäst på att gå igenom böckerna som finns i min ägo och har, passande nog, funnit inte mindre än tre med August Strindberg som författare. Det är Från Fjärdingen och Svartbäcken, Hemsöborna och Skärkarlsliv. Utöver dessa tre tänkte jag försöka klämma en biografi om honom och komma till skott och besöka Strindbergsmuseet någon gång under året.
Om jag sköter mig enligt planerna anser jag mig ha klarat en utmaning av rang, efter det är jag oslagbar!
Ord och inga visor ordnar nämligen en Strindbergsutmaning som går ut på att läsa fyra valfria verk av honom under 2012. Det känns ganska maffigt, men kan förhoppningsvis gå. Jag håller som bäst på att gå igenom böckerna som finns i min ägo och har, passande nog, funnit inte mindre än tre med August Strindberg som författare. Det är Från Fjärdingen och Svartbäcken, Hemsöborna och Skärkarlsliv. Utöver dessa tre tänkte jag försöka klämma en biografi om honom och komma till skott och besöka Strindbergsmuseet någon gång under året.
Om jag sköter mig enligt planerna anser jag mig ha klarat en utmaning av rang, efter det är jag oslagbar!
1 januari 2012
En ny stjärna har tänts på bokbloggarhimlen
Efter att ha gjort ett antal mer eller mindre taffliga försök att skriva om böcker på min vanliga hemsidas blogg har jag nu bestämt mig för att en förändring måste ske. Jag följer en del bokbloggar och känner ett uppdämt behov av att skriva om läsning jag med, oavsett ifall någon förutom jag själv faktiskt läser det. Således, i och med att 2011 blivit 2012, föds bloggen Bokumenterat.
Min ambition är att läsa hyfsat brett, men det blir antagligen inte alltför mycket nytt. Jag gillar de olika utmaningar som cirkulerar i bokbloggarvärlden (och kommer säkert helt obetänksamt hoppa på fler sådana än vad som kan anses vara hälsosamt), men den största utmaningen är ändå att faktiskt läsa. Jag har mycket runt omkring som begränsar min lästid och jag är hyfsat nöjd med de 39 titlar som jag konsumerat under 2011. Nu känner jag dock suget efter mer. Mitt nyårslöfte blir således att läsa minst 40 böcker under 2012 och förhoppningsvis hitta en hel del spännande att grotta ner mig i.
Jag hälsar med det här inlägget mig själv välkommen att skriva så mycket jag bara orkar om bok- och läsrelaterade ting, och dig som läsare hjärtligt välkommen att ta del av det skrivandet.
Välkommen!
Min ambition är att läsa hyfsat brett, men det blir antagligen inte alltför mycket nytt. Jag gillar de olika utmaningar som cirkulerar i bokbloggarvärlden (och kommer säkert helt obetänksamt hoppa på fler sådana än vad som kan anses vara hälsosamt), men den största utmaningen är ändå att faktiskt läsa. Jag har mycket runt omkring som begränsar min lästid och jag är hyfsat nöjd med de 39 titlar som jag konsumerat under 2011. Nu känner jag dock suget efter mer. Mitt nyårslöfte blir således att läsa minst 40 böcker under 2012 och förhoppningsvis hitta en hel del spännande att grotta ner mig i.
Jag hälsar med det här inlägget mig själv välkommen att skriva så mycket jag bara orkar om bok- och läsrelaterade ting, och dig som läsare hjärtligt välkommen att ta del av det skrivandet.
Välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)