Iskällaren av Minette Walters

Ett lik hittas i en gammal igenvuxen iskällare på ett gods. Liket är ordentligt skändat och i de inledande kapitlen får jag vibbar av Simon Becketts deckare, där krälande likmaskar beskrivs på ett mycket ingående sätt. Det finns dock flera komplicerande omständigheter kring godset i fråga, inte minst de som bor där. Tre kvinnor, de måste ju vara lesbiska och ägnar sig dessutom åt diverse ockulta riter. Det är åtminstone vad alla i den omkringliggande byn säger och kvinnorna verkar märkligt ointresserade av att dementera dessa påståenden. Att en av kvinnornas make gick upp i rök för tio år sedan är ytterligare en omständighet som är svår att bortse ifrån. Är det hans lik som återfunnits? Polisen, desamma som utredde försvinnandet för tio år sedan, är i alla fall övertygade om den saken. Liksom de var övertygade om att hustrun var mördaren redan vid försvinnandet.

Att detta är en bok där skvaller och ytligt tyckande och tänkande får stort utrymme råder det inga tvivel om. Inte bara de tre kvinnorna är utsatta, även jag som läsare får hela tiden se nya sidor hos karaktärerna. På sätt och vis stör det mig lite grann, jag vill väldigt gärna hänga upp mig på någon karaktär som jag antingen kan identifiera mig med eller också tycker bra om. Här kan jag inte säga att jag gör vare sig det ena eller det andra, de är alldeles för lynniga och delvis irrationella eller helt enkelt bara osympatiska. Det gör dock sitt till vad det gäller spänning, för spännande är det och ganska befriande med starka, beräknande kvinnor i huvudrollerna.

Anledningen till att jag alls kom i kontakt med boken var att Fiktiviteter skrev en lista på sina 100 favoriter och där fanns Minette Walters med som ett namn. Eftersom jag har lite problem med att läsa serier i oordning och helst även läser hela författarskap i utgivningsordning, blev det inte titeln på listan som jag släpade hem från biblioteket utan istället hennes debut. Det bådar gott, överlag gillade jag att den stack ut och det finns ju ganska mycket mer skrivet av henne att botanisera i.

Det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt

Jag har en tid haft lite problem med att hitta läsflyt, antagligen beror det mestadels på att jag företrädelsevis läser i sängen innan jag ska sova och att jag numera inte vågar tända läslampan när mitt barn har somnat. Således behövde jag något relativt lättuggat och jag behövde det i e-boksform - räddningen vid brist på läslampa! Jag snodde helt sonika Paddan i familjen och surfade in på bibliotekets e-boksida. Jag hade i förväg läst en del positiva recensioner av Det fördolda och eftersom en uppföljare är i ropet var jag heller inte rädd för den omskrivna cliff-hangern. Ett klick och sen var den hemma.

Boken utspelar sig i Västerås där en ung kille försvinner och sedemera påträffas död. En riksomfattande mordutredningsgrupp kallas in och givetvis uppstår vissa slitningar mellan denna grupp och lokalpolisen. Psykologen och profileraren Sebastian Bergman har tidigare arbetat i nämnda grupp och råkar av en händelse bli insyltad i mordutredningen. Ja, egentligen är det inte direkt någon slump. Han behöver polisens register av personliga skäl och snackar därför till sig en plats i utredningen, trots att ingen egentligen vill ha honom där. Och han kopplar inte precis på den stora charmen för att någon ska ändra inställning till honom heller.

Den här boken tycker jag har sin styrka i porträtten av de mer aviga figurerna. Även om Sebastian retar mig en hel del, har jag förståelse för hur han fungerar som person. Hans problematik med bland annat sexmissbruk skildras på ett sätt som jag köper, det är inte lätt att få till män som är guds gåva till kvinnligheten på ett trovärdigt sätt men det är något som verkligen lyckas här. Likaså sympatiserar jag starkt med den lokalpolis som begår misstag på misstag som visar sig vara ödesdigra, både för honom som person och för hans karriär. Å ena sidan skulle man kunna se honom som en riktig skitstövel, men jag tycker han görs väldigt mänsklig. Inte rakt igenom korkad, inte rakt igenom ond, men en ganska vanlig typ som det inte går så bra för.

Tyvärr gör själva mordhistorien mig alldeles sömnig. Inblandade anhöriga och misstänkta beter sig i mina ögon väldigt märkligt och jag känner aldrig att jag blir särskilt engagerad i att få reda på vem mördaren är. Och varför måste alla städer mindre än Stockholm skildras som små, sömniga och att alla som växt upp där, flyttat därifrån och "lyckats" med sina liv är så avigt inställda till dem att de inte kan stanna en minut längre än nödvändigt? Jag kan bara känna att jag har läst det förr, många gånger, och skulle som omväxling gärna läsa lite om hemvändarnostalgi där människor känner värme för sin uppväxtort.

Gällande språket så är det funktionellt för historien, men inget jag gör vågen över. Något som däremot verkligen retar upp mig är att författarna inte styckeindelar ordentligt. Istället är det fler än en gång då en helt ologisk person dyker upp i ett rum och det tar flera rader innan jag begriper att ett scenbyte har skett utan att jag uppmärksammats på det. Jag förstår inte greppet alls, tycker enbart det är fult, obekvämt och helt utan mening i den här historien. Det kan absolut finnas böcker där det finns poänger med att vara sparsam med radbrytningarna, men denna är definitivt inte en av dem. Enbart dålig service till mig som läsare.

Det blir totalt ett ganska ljummet omdöme till Det fördolda, boken har riktiga styrkor på sina håll men också riktiga svagheter. Antagligen kommer jag läsa uppföljaren medan jag har den här i färskt minne, men om inte uppföljaren redan varit utkommen  hade jag nog inte lagt någon mer energi på denna serie.

Misterioso av Arne Dahl

Ett bankrån, ett gisslandrama och ett mord på en av näringslivets toppmän. Detta är vad som presenteras i inledningen av Misterioso och som uppenbart hänger ihop, om än inte på något uppenbart sätt. Paul Hjelm är, efter en relativt intetsägande karriär inom polisväsendet, på väg att bli sparkad. Men istället för att bli lämnad ute i kylan tas han plötsligt in i det allra innersta, den nyskapade A-gruppen som ska lösa mordet på finanspampen. Och det stannar, givetvis, inte vid ett mord utan utvecklar sig till en hel rad till synes riktade dåd mot just näringslivets toppnamn.

Anledningen till att jag alls plockade upp just denna bok just nu var en tv-trailer. Boken har nämligen blivit en tv-serie som visats nu i mellandagarna. Jag blev ganska sugen på att se den, men vill (nästan på ett maniskt vis) läsa boken före dess att jag ser filmen. Eller i detta fall tv-serien.

Jag kan inte klaga på den mellandagsläsningen, för bekantskapen med A-gruppen har varit mycket trevlig. Redan i första kapitlet byggs en stämning av att något är genuint fel upp och det ligger kvar och gnager hos mig. Språkhanteringen tycker jag är mycket roande och jag har alls inget emot att läsa böcker som innehåller ett eller annat ord som jag får slå upp googla. En svensk deckare med helt okej historia, ett språk klart över medel och ett intressant persongalleri som det bara skrapats lite på ytan på. Jo, jag är mer än nöjd. Och det finns ju tio (?) böcker till att plöja, härligt!

Eftersom min läsfart inte är så där hiskeligt hög lät jag bli att se tv-serien i mellandagarna, men nu när boken är utläst är jag redo för reprisen på SVT24 imorgon kväll. Fredagen är räddad!